Spelare12.com

blogg om svensk elitfotboll och europeisk klubbfotboll

By

Söndagssummering

Det har varit en ganska händelsefattig helg på fotbollsfronten vad gäller heta matcher. Lite kort om helgens fotboll i Europa.

I England var det åter dubbla toppmöten när Arsenal och Manchester City tog sig till final i WSL Conintinental Cup genom att besegra Reading respektive Chelsea på bortaplan. Citys långa och imponerande segersvit under hösten håller därmed i sig. Julia Spetsmark debuterade sista kvarten men det var ett annat av vinterns nyförvärv, Nadia Nadim, som gjorde matchens enda mål.

I Italien fortsätter Juventus att dominera och tog tionde raka segern. Jag kollade på första halvlek av mötet mellan Res Roma och fjolårsmästarna Fiorentina som slutade 0-4. En komfortabel seger för Fiorentina som vara ganska överlägsna ett blekt Roma men utan att direkt imponera. Man saknar helt klart fortsatt skadade Alice Parisis tyngd och kreativitet på mittfältet. Norska Ingrid Spord ser ut att ha kommit bra in i laget som defensiv mittfältare där hon styrde spelet fint. Alia Guagni, Patrizia Caccamo och tvåmålskytten Tatiana Bonetti var andra som stack ut. Stephanie Öhrström hade det ganska lugnt i målet.

Res Roma kan nog bli inblandat i nedflyttningsstriden under våren. Där håller ju för ovanlighetens skull även Verona till i år. Verona har ju dock värvat friskt under vintern men ser också ut att tappa två tunga isländska pjäser i Sverigebekanta backen Arna Sif Ásgrímsdóttir och främsta målskytten Berglind Björg Þorvaldsdóttir. De har tidigare indikerat att de varit lite besvikna på nivån på fotbollen och fanns inte med i truppen i helgen..

Cypern ser det ut att kunna bli kamp om ligatiteln i år då Apollon Limassol ovanligt nog har tappat poäng i två matcher och ligger två poäng bakom serieledande Barcelona FA. Apollon har ju tappat en hel del av sina utländska spelare under hösten till bl.a. Italien.

Inga skrällar i Spanien i helgen men en väldigt underhållande match mellan Real Betis och Espanyol. Betis verkar rejält på gång och dominerade kraftigt första timmen då ramträffarna duggade tätt och till slut vann man också rättvist med 2-0.

Espanyol är rejält formsvaga och jag ställer mig ju lite frågande till laguttagningen då flera av lagets bästa spelare satt på bänken.  Efter senaste tidens usla resultat behövde man kanske i och för sig skaka om truppen lite. Man spelade dock upp sig rejält när flera av dem kom in efter en timme och var nära att kvittera innan Betis punkterade matchen med det andra målet.

Ett par mål, ett gäng ramträffar och fina räddningar från matchen:

Inga skrällar heller i Frankrike där Linda Sembrant gjorde ett av målen när Montpellier besegrade Marseille med 3-2. Jumbon Marseille har det tungt men nu är rutinerade målsprutan Sandrine Brétigny tillbaka. Hon kom in i slutet och putsade till siffrorna med sina två mål.


Ett tråkigt besked kom under söndagen då Hammarbys mittfältare Elena Sadiku nu har tagit beslutet att avsluta fotbollskarriären efter år av skadeproblem. Hennes egna ord om beslutet:

Since I was 9 years old I dreamed to become a professional soccerplayer a beautiful day. And I made that dream true, with a LOT of hard work and dedication – I always wanted to be better. But that dream is no longer possible, it’s broken. It has been a war inside my head since last summer. I have been crying so much and been so sad, angry and heartbroken. All of you who knows me, who knows how much I’ve been working with my rehab this past 4 years knows how much I have been fighting – I have been giving my everything all the time. Its so hard to say goodbye to this beautiful game as a player. It hurts so much that I can’t make this choice by myself. I’m only 24, why me, why now? All this questions that I cant find answers to. After 12 surgeries in my left knee and 2 more to go, this is it. Im crying just to see these pictures and all the memories that just passes by. I just want to say – thank you to all the players I have been playing with. Thank you to all the players I have been playing against. Thank you all coaches and the staff. Thank you to all my physios and doctors. A big thank you for all the fans and support. And the last Thank you for my family who always has supported me. Thank you all for making my love for this game grow bigger and bigger. I’m proud of my journey after 8 seasons in Damallsvenskan. I hope I will get remembered as a fighter who never gave up and not a quiter. Time to achieve new dreams! #TheEnd #NeverGiveUp

Ett inlägg delat av Elena Sadiku 🇸🇪|🇦🇱 (@elenasadiku11)

15var till Söndagssummering

  1. Sigge says:

    Jag har för mej att Sandrine Brétigny slutade i våras. Men bra för OM att hon spelar igen. OM är ett namn som inger respekt och det vore tråkigt för fransk damfotboll om laget åker ur högstaligan.

    Tråkigt men förståeligt att Elena Sadiku lägger av efter sitt skadeelände. Hon blir ännu en i raden av spelare som kunde gått riktigt långt men där skador satte stopp.

  2. axel says:

    Elena Sadiku förtjänar eloge för sitt kamp och kärlek till fotbollen. I hennes fall visade det sig också sanna naturen av dagens toppidrott; dehumaniserad kallsinnig verksamhet som individens utveckling ersatte med producering av moderna sport slavar, som ska bl a uttnyttjas som förebilder till breda allmänheten, som något slags vägen att gå i jakten på ftamgången i livet.
    Damfotbollen har blivit en skrämande arena för diverse experimenter med spelarna i jakten på yttersta orken
    14 operationer talar om det men också vad är det som svenska /klubb/sjukvården håller på med; skulle en diagnos vara tillräckligt att respektera , om det finnes en sådan? I Sadikus fall tydligen inte..skrämande

    • The Observer says:

      1. Vem eller vilka är det som skapar och stödjer ”dehumaniserad kallsinnig verksamhet”?
      2. Vem eller vilka är det som skapar ”moderna sport slavar”?
      3. Hur går det till när ”moderna sport slavar” skapas?
      4. När börjar förslavandet av spelare?
      5. Vem eller vilka är det som bestämmer att ”moderna sport slavar” ”utnyttjas som förebilder till breda allmänheten”?
      6. Tycker ”breda allmänheten” att ”moderna sport slavar” visar på ”ftamgången i livet”?
      7. Vem eller vilka är det som gör ”experimenter med spelarna”?
      8. Hur går det till att göra dessa ”experimenter”?
      9. Vad betyder ”yttersta orken”?
      10. Vad är det 14 operationer talar om?
      11. Vad betyder ”skulle en diagnos vara tillräckligt att respektera”?
      12. Fanns det ingen diagnos i Sadikus fall och hur vet du i så fall det?
      13. Har spelarna en egen vilja eller är det slavägarna som bestämmer helt över spelarna?
      14. Vilka är slavägarna som har tvingat Sadiku till 14 operationer?
      15. Varför ger du Sadiku en eloge för ”sitt kamp och kärlek till fotbollen”? Hon har ju bara varit en ”moderna sport slavar” som utnyttjats av slavägarna. Då kan det inte handlat om ”kärlek till fotbollen”.
      16. Borde du inte istället gratulera Sadiku till att hon nu befrias från slaveriet och slipper ännu fler operationer?
      17. Har du polisanmält slaveriet?
      18. Arbetar du själv för att avskaffa slaveriet och befria de damallsvenska spelarna från detta?
      19. Vem eller vilka av slavägarna har skrivit i Sadikus namn fram till nu?
      20. Det verkar som Sadiku på Instagram (ovan) bara nämner de som hållit henne förslavad. Varför tackar hon inte de som befriat henne?

    • The Observer says:

      Jag noterar att du ”axel” trots möjligheten att svara på mina frågor inte gör det. Det kan bero på att du inte vill eller att du inte kan, kanske båda. Det förstår jag. Istället skriver du ytterligare en kommentar.

  3. Hans says:

    Tråkigt med dessa knäskador. Borde finnas någon sorts knäskydd som stoppade dessa skador. Fotbollen har ju mycket knä och fotskador. Även hjärnskakningarär förekommer det mycket av. Bättre skydd för målvakter och spelare behövs.

  4. axel says:

    Sport har fått en sådan social betydelse och i så mått har blivit ett komplext fenomen för att diskussion om sporten är inte längre möjligt förklara med den traditionella fenomenologiska analysen. Trots ihärdiga ansträngningar i offentliga medier att idrotten förblir begränsad till de ”fakta och underhållning”, sporten alltmer granskas vetenskaplig och filosofisk som ett fenomen där de högsta uttrycken finns i grundläggande motsättningarna i det dagens kapitalistiska samhället där bryter de frågorna om mänskliga existensen och social utveckling. Tyvärr har sådana reflektioner mestadels akademisk karaktär och är knappt närvarande i allmänheten. Idrottsfrågor förblir ”ägande” av halvkvalificerade och korrupta journalistklaner. som är förlängda armen av den ekonomiska och politiska makteliten, något slags reklamagenter i en maffialiknande organiserad show-business, ur vilket deras ”syn” på idrott är givet, därefter deras skoningslös uppgörelse med tanken som försöker avslöja sportens baksida är förståeligt men som visar den verkliga naturen av deras aktiviteter.
    En kritisk teoretisk reflektion av idrotten har börjat innan andra världskriget, men genombrottet inträffade i det kalla kriget uppgörelse mellan blocken och sportens kommersialisering därmed dess betydelse kommer att bli en allt större utmaning för sociologiska och filosofiska tankar. Verkligt genombrott samt sociologiskt och filosofiskt berättigad kritik av idrotten inträffade efter studentrörelsen 1968, som öppnade dörren för front och uppgörelse med kapitalismen och idrotten som dess ideologi. Radikalisering av den kritik går hand i hand med utvecklingen av ”konsumtionssamhället”, där förstörelse förblir oundviklig Kritik av sport blir då en kritik av kapitalismen.
    Människor lyssnade entusiastiskt på rapporter om ständigt ökande ”resultat” som uppnåddes vid utnyttjandet av naturresurser. Det var en av huvudindikatorerna för ”framsteg”. Idag då med medvetenheten om omfattningen av jordens förstörelsen, fler och fler människor oroas innan de nya ”bedrifter” uppdagas . Det är detsamma med sportrekord. En gång var de tecken på människans ”oändliga” möjlighet. Om man tittar på de sargade idrottskroppar , man alltmer frågar sig vad är priset på dessa ”framgångar” och vad som är deras verkliga betydelse. En gång ett kraftfullt verktyg för propaganda av den rådande systemet har idrotten blivit utgångspunkten för dess kritik . Ju mer negativa fenomen inom idrotten, desto starkare försvarades insats för att skydda de grundläggande principerna för ordningen Traditionell teori går så långt att resolut avvisar professionalismen och ”rekord” sport, kapitalismens mantra, för att bevara moralisk integritet av principen om konkurrens och prestanda, det vill säga, tro på kapitalismens ursprungliga värde
    Fortsättning följer….

    • The Observer says:

      1. Vilka frågor är det du ställer dig i din kommentar?
      2. Vilka svar söker du efter eller har du redan svaren?
      3. Varför använder du sådana ord och ett sådant skrivsätt att du försvårar för läsare att förstå vad du vill säga?
      4. Vill du övertyga någon om något och i så fall vad?
      5. Vilka förutsättningar bedömer du att dina texter har att lyckas med att övertyga någon om något du vill?
      6. Är det sporten som sådan eller diskussionen om sporten där den ”traditionella fenomenologiska analysen” som inte kan ”förklaras” med denna?
      7. I vilken utsträckning ser du din kommentar som vetenskapligt eller ideologiskt grundad?
      8. Anser du att du avslöjat något genom din kommentar?
      9. Har det någon gång funnits ett samhälle där idrott inte kunnat kopplas till politik?
      10. Är människor enligt dig bara en viljelös varelse som låter sig luras och utnyttjas av onda och konspirerande krafter?
      11. Anser du att du skriver utifrån ett bestämt filosofiskt eller vetenskapligt perspektiv och i så fall vilket eller vilka?
      12. Finns det några andra sätt att se på de frågor du tar upp som du anser vara relevanta och värda att tillmäta betydelse?
      13. Finns det någon som förnekar att idrott har eller kan ha negativa effekter i samhället eller för enskilda individer?
      14. Ser du något positivt med idrott och idrottens roll i samhället?
      15. Ser du någon skillnad mellan olika idrotter utifrån ditt försök till samhällsanalys?

      • axel says:

        Kan förstå din förvirring ”The Observer”, fast kan inte förstå din talan i allas namn.
        Underskatta då inte dina medmänniskor och deras förmåga att sätta saker i sitt sammanhang. Det borde du gjort också…därefter kan vi föra diskussion
        .

        • The Observer says:

          Jag är inte det minsta förvirrad ”axel”. Jag talar dessutom bara i mitt eget namn. Jag underskattar inte heller mina medmänniskor. Att du framför dessa tre anklagelser har ingen grund i det jag skrivit och stärker inte på något sätt de kommentarer du gjort i den här tråden. Det är för övrigt inte jag, utan du, som har uttalat sig om och värderat ”den breda allmänheten”.

          Du behöver inte heller bekymra dig om min förmåga att sätta saker i ett sammanhang. Jag har läst, analyserat och använt åtskilliga texter av det slag du nu skrivit, inte minst längre och på alla sätt betydligt mer kvalificerade.

          Jag har endast ställt frågor utifrån vad du skrivit. Jag noterar dock att du återigen undviker att svara på frågorna. Detta i kombination med det billiga tricket ”sedan kan vi föra diskussion” stärker inte heller din sak och ditt budskap, vilket det nu är. Jag är inte ute efter att ”föra diskussion” med dig.

          Mina frågor är ett erbjudande till dig. Hittills har du valt att avböja detta erbjudande. Bedömer du att de från ”breda allmänheten” nickar instämmande när de läser dina kommentarer?

          • axel says:

            Tänker inte hålla på med och recensera kommentatorer här på blogg, tror att reglerna för en diskussion på nättet inte låter det. Däremot så möter jag åsikter, även dina ”The Observer” därför;
            1. lägg fram din åsikt i ämne
            2. motivera den och dra dina egna slutsatser
            3. var beredd möta annorlunda åsikter
            4. ställ inte frågor till kommentatorer istället ge svaret rörande det aktuella ämnet , ditt eget sådant
            5. ta gärna fram din lösning på saker och ting, flera olika ideer kan leda till framsteg
            6. ge kritik som väcker tankar inte som tillfredställer formen nämligen kritik för kritikens skull
            7. respektera andras åsikter, även om de är helt olikt dina
            8. var inte drygg i sättet att kommunicera med din omgivning, ingen är intresserad för det, utan man vill höra en åsikt och du säkert har mycket att säga
            9. var modig och gör det, dölj dig inte bakom en rigid mur av räddsla och fördomar
            10. njut i det fina som damfotboll, trots allt, kan bjuda

  5. The Observer says:

    @”axel”
    Jag har fullt förtroende för att bloggaren Spelare12 kan avgöra vad som kan och får skrivas i kommentatorsfältet. Därför har jag inget behov av dina privata regler och pekpinnar. Självklart kommer jag inte att följa dem. Jag märker att du ännu en gång undviker att svara på mina frågor kring innehållet i dina första kommentarer och nu för andra gången istället inriktar dig på att kritisera mig. Du skriver att du inte vill recensera kommentatorer. Ändå är det det du gör i flera av dina tio punkter genom ett antal värderande omdömen och påståenden. Det förstår du tydligen inte. Här kommer svar på dina tio punkter:
    1. Jag lägger fram mängder av åsikter, resonemang med mera i många kommentarer på de tre ledande damfotbollsbloggarna. Det jag skriver beror på hur bloggarens artikel eller tidigare kommentarer ser ut. Sedan väljer jag mitt svar. I ditt fall tyckte jag det skulle vara meningsfullt att ställa frågor.
    2. Jag motiverar i de allra flesta fall mina synpunkter, bland annat genom att resonera kring ämnet. Självfallet drar jag också slutsatser, både i kommentarer och för mig själv. Du kan vara helt övertygad om att jag också i den här ordväxlingen drar slutsatser, även om de inte finns i text just nu.
    3. Jag är alltid beredd att möta åsikter, annorlunda eller inte. I ditt fall möter jag dem, ännu så länge, genom att ställa frågor till dig.
    4. Frågorna är svaret, se punkt 1.
    5. Den punkten får du i retur. Jag ser fram emot ditt bidrag.
    6. Jag har inte ens börjat ge någon kritik och framför allt inte några omdömen om dig som person. De frågor jag ställt kan du visserligen kanske se som kritiska, men det är inte samma sak.
    7. Se punkt 3.
    8. Talar du för dig själv nu eller för ”den breda allmänheten” som du värderat tidigare? Var jag ”drygg” nu?
    9. Läs dig egen punkt igen och säg sedan att du inte recenserar kommentatorer….. Grundlösa och kränkande spekulationer, men det funkar inte på mig ”axel”.
    10. Du behöver inte bekymra dig över om eller hur jag njuter av damfotboll, men som upplysning ser jag drygt 40 matcher live i olika serier per säsong och ytterligare några tiotal på webben/TV. Frågan är snarare: njuter du av denna enligt dig brutala och förslavande verksamhet som du kommenterat och kritiserat så utförligt?

    Till slut: då och då skriver andra kommentatorer efter dina kommentarer att de inte ska bemötas och att du bara är ett nättroll. Jag tror inte det och tar dina kommentarer på fullt allvar. Det är också därför jag ställt de frågor jag gjort. Du har valt att ännu inte svara, men det hindrar inte att jag tar dina kommentarer på lika stort allvar och fortsätter ställa frågor om jag tycker det är lämpligt.

  6. axel says:

    Att hålla på och fajtas med de dogmatiska, rigida åsikter kommer jag inte hålla på: Därför lämnar jag ”The Observer” åt sitt öde men som ett led i den totalitära tanken eller ”politiskt korrekta”, som man brukar benämna, om sakernas vara eller icke, tänkte jag dra fram ett passande händelse inom sporten, skidåkning närmare sagt. Då på ett race då vanns de första 5 platser av de norska åkarna. Förväntade man det sig eller ej, fusk eller en ren insats, tänker jag inte fördjupa mig i, utan det som jag funderade över efter norska ”nationella bragden” är att ingen verkar vara nämnvärt förvånad. Tänk på om det var 5 ryska skidåkare som vann, hur skulle då reaktioner från omgivningen tagit uttryck?
    Kritik av sporten som en kritik av rådande samhället därmed är helt berättigad och naturligt.
    När det gäller försvaret av idrott, samhällets ”väktare” men även deras kollegor från forna socialist/kommunist blocket befann sig i samma dike. Och när det gäller förhållande med sport kan man se att stalinismen låg långt närmare kapitalismen än Marx ide om socialism. Nya händelser i öst bevisar detta övertygande: kapital, utan motstånd, ”tog över” den ”socialistiska sporten” och dess väsen har inte förändrats.
    En stor likhet med idrottskritiken, som kommer från olika delar av världen, är resultatet av att kapitalismen blivit den globala ordningen. Kritik av idrott blir då ett sätt för de medvetna människor om de skadliga effekterna av ytterligare utveckling av kapitalismen. Den olympiska rörelsen, förkroppsligandet av kapitalismens anda och dominerande symbol till förstörelsen motsatte sig folket starkare och mer kompromisslöst i form av anti-olympiska rörelsen. Den representerar en integrerad del av alla mer organiserade och massiva insatser för att förhindra förstörelsen av mänskligt liv på jorden och direkt forskning,utveckling av produktionsprocesser för att utrota fattigdom, samt att möta de verkliga behoven hos människan som naturliga och mänskliga varelser. Liberal kritik mot idrott blir en del av världens anti-kapitalistiska front.
    Elitidrott är ett område där kapitalet har etablerat global dominans. ”Kosmopolitism” under täcken av multinationellt kapital betyder topidrottarnas omvandling till kapitalets främsta soldat. Gömd bakom den ”apolitiska” masken har de internationella idrottsföreningar sträckt sin hand till de mest kraftfulla kapitalistiska klanerna och som ett sätt att etablera dominans över ”nationell sport”. Med tanke på vikten av sport i samhället, det är uppenbart att detta är en av de mest formidabla formerna för andlig kolonisering av världen – skapandet av spindlar i ett nätverk där nationella kulturer och tankefrihet försvinner.
    Ytterligare ”utveckling av idrott” bör ses i sammanhanget med den alltmer uppenbara nedbrytningen av ”välfärdsstaten” och intensifieringen av kapitalets kamp mot marknaden och naturresurserna. Det är logiskt att anta att kapitalismen, läs neoliberalismen, ännu mer aggressivt strävar efter att använda idrott som ett sätt att distrahera människor från grundläggande existentiella problem och sterilisera kritiskt svängande medvetande:
    . ”Ju mindre bröd allt fler blodiga spel.”
    Precis som alla andra områden som föll i händerna på kapital blir idrotten en allt mer smutsigare verksamhet.
    Fortsättning följer…

    • The Observer says:

      @”axel”
      Vilka dogmatiska och rigida åsikter talar du om? För övrigt är både du och jag alltid lämnade åt vårt öde och lyckligtvis inte beroende av varandra för detta. Däremot tänker jag även fortsättningsvis kommentera dina kommentarer och när det passar ställa frågor till dig.
      1. På vilket sätt är ditt exempel om skidåkning ett ”led i den totalitära tanken” och vad betyder ”den totalitära tanken” i din värld?
      2. Efter skidexemplet skriver du att kritik är ”därmed berättigad”? Hurså därmed? Vad syftar ”därmed” på?
      3. Finns det, enligt dig, något system, någon ideologi eller någon samhällsordning som inte utnyttjat idrott för sina egna syften?
      4. Tillhör du ”de medvetna människor”?
      5. Vilka är eller var ”folket” i den ”anti-olympiska rörelsen”?
      6. Hur kopplar du samman kritik av kapitalism med liberal kritik av idrott?
      7. Ibland skriver du idrott och ibland elitidrott. Är det någon skillnad enligt dig i relation till din kritik? Hur beskriver du i så fall skillnaden?
      8. Kan du ge några exempel på svenska ”topidrottare” som blivit/är ”kapitalets främsta soldat”?
      9. Hur ”kämpar kapitalet mot marknaden och naturresurserna”?
      10. Vad vinner kapitalismen på att ”distrahera människor”?
      11. Vad innebär ”kritiskt svängande medvetande” enligt dig?
      12. Var har du tagit citatet ifrån?
      13. Vilka är de teoretiska utgångspunkterna för den kritik du framför?
      14. Det finns två ”jag” i din kommentar ovan. I övrigt saknas du helt i texten och denna framställs som en obeveklig och självklar sanning. Är det din uppfattning att det är en sanning och var det din avsikt att presentera den som en sådan?
      15. Finns det någon kritik av den kritik du framför och hur vill du i så fall beskriva den?

      Se där ”axel” – nu fick du ett nytt erbjudande! Eftersom du inte tidigare kunnat och/eller velat svara på frågor om innehållet i dina kommentarer nöjer jag mig med 15 frågor – för tillfället (det kunde blivit lika många till). Ha ett fantastiskt liv ”axel” på väg mot ödet!

      • axel says:

        Din envishet ”The Observer” är i omvänd proportion till din verklighets uppfattning; ju mer envis och ifrågasättande du är desto mindre är du kapabel att tolka din omgivning
        Vandra gärna vidare, skaffa dig erfarenheter och kunskap, du kommer må bättre!

        • The Observer says:

          Tack för omtanken ”axel”. Du vet så lite om min ”verklighets uppfattning”. Du vet, om möjligt ännu mindre, hur kapabel jag är att tolka min omgivning. Bara för att ge dig ett litet smakprov på en möjlig kommande fråga till dig: är det samma människosyn du ger uttryck för i den här kommentaren som i dina politiska inlägg på den här bloggen? Jag har inte ens börjat vara ”ifrågasättande” till det du skrivit och inte heller särskilt ”envis” (i varje fall inte mer än du själv), bara intresserad av ditt synsätt. Till skillnad från dig har jag inte heller spekulerat eller skrivit nedsättande om dig. Är det verkligen möjligt att jag ”kommer må bättre” – nu när jag mår så utmärkt? Så – simma lugnt ”axel” – jag hänger på!