Spelare12.com

blogg om svensk elitfotboll och europeisk klubbfotboll

By

Landslagsinventering 2017: uppställning & trupp

Dags att summera den senaste tidens landslagsinventering med med vad jag hoppas få se på planen. Som jag varit inne på ett antal gånger så  ser jag någon form av uppställning utan några renodlade yttemittfältare efter som vi inte så många av den typen spelare.

Jag vill se att man bygger ett lag av Severiges bästa och mest formstarka spelare och då tror jag att ett 4-3-3 alternativt ett 4-4-2 av diamantversion skulle passa bra. Jag har heller inget emot en 3-5-2 som tidigare varit min favorit uppställning. Först lite tankar kring 4-3-3 och de spelare jag gärna ser man satsar på framöver.

För att börja med den enkla delen så är alltså Hedvig Lindahl fortsatt mitt försteval i mål även om jag gärna ser att man oftare ger andra målvakter speltid, främst i träningsturneringar eller svagare motstånd.

Min föredragna backlinje har jag redan redovisat i mitt inlägg om försvarare och här ger jag alltså bara Jessica Samuelsson och Linda Sembrant förnyat förtroende. Samuelsson är för mig mest given efter ett väldigt starkt år. Linda Sembrant är den av nuvarande landslagsmittbackar som jag tycker presterar jämnast och hon är en utmärkt ledare i backlinjen.

Så vill jag då ha in Sandra Adolfsson efter en imponerande vår som mittback. Utöver att jag tycker hon hållit högst nivå tycker jag också att hon är den som bäst skulle komplettera Sembrant, mycket tack vare sin snabbhet. Vänsterbacksplatsen får Nathalie Björn testa på. Hon har presterat på hög jämn nivå på diverse positioner i backlinjen i Damallsvensan under flera år nu trots sin unga ålder.

I mitt inlägg om centrala mittfältare skrev jag att det var trion Julia Roddar, Johanna Rytting Kaneryd och Kosovare Asllani jag ville se testas tillsammans centralt. När nu Kaneryd fått spela centralt i klubblaget så känns det än mer aktuellt. Hon har speeden och tekniken som gör henne till en extra intressant tvåvägsspelare.Ett mer rutinerat alternativ hade varit Elin Rubensson.

Jag tycker att Julia Roddar har varit bästa svenska defensiva mittfältare i Damallsvenskan i år och det vore intressant att se henne i landslagströjan. Därför kommer hennes skadekänningar väldigt olägligt nu. Här ser jag Caroline Seger som det givna alternativet, och ett mycket bra sådant. Sedan vidhåller jag att Asllani är vår skickligaste offensiva mittfältare och baserat på dagsform ser jag Malin Diaz som främsta alternativ här.

Jag ser väl inte nödvändigtvis att anfallarna måste vara formerade just så här men jag tycker man ska satsa på att hitta roller där man kan ha Fridolina Rolfö, Stina Blackstenius och Marija Banusic på planen samtidigt. Ett rörligt anfallsspel utan att det blir rörigt om man får drömma lite. Tre helt olika spelartyper där man får in många olika spetsegenskaper


Nu är det ju dock en lite knepig situation när det väntar en väldigt viktig match mot Danmark väldigt snart så jag vet inte om jag hade gjort alla de här förändringarna redan nu.  Det ska tillläggas att Danmark också hamnat i en lite knepig situation idag när succé-förbundskaptenen Niels Nielsen valt att tacka för sig.

Man skulle också kunna tänka sig att formera en mer centerad variant av 4-3-3 eller ett 4-4-2 med diamant-formation med en lite mer samspelt stomme.  Formationen har ju i viss grad redan testats i landslaget på senare tid dessutom, även om spelarna här kanske skulle få lite andra roller.

Där skulle jag gärna ha Caroline Seger som trygg bollhållare i den defensiva mittfältsrollen, Asllani och Rubensson som väldigt rörliga tvåvägsspelare, precis som de nog kommer vara i sina klubbar framöver,  Rolfö som target och som en lite offensiv spelfördelare som ska sättas i skottläge och sedan Blackstenius och Banusic mer som ett anfallspar.

Om Nilla Fischer satsar vidare på landslaget så hårdnar konkurrensen om mittbacksplatserna och Sembrant-Fischer kan ju också vara ett tryggt mittbackspar att börja hösten med för att sedan experimentera mer efter Danmarks-matchen.


Det här ger mig 15 namn som får vara stommen i min landslagstrupp. I övrigt skulle jag sedan fylla på med formstarka spelare som kan göra skillnad vid inhopp. I dagsläget skulle min 23 spelare starka landslagstrupp (4-3-3 eller 4-4-2(diamant)) se ut så här:

Målvakter: Hedvig Lindahl (Chelsea), Hilda Carlén (Piteå IF), Emma Holmgren (Hammarby)

Inte så mycket att snacka om. Lindahl given förstemålvakt och Carlén känns som ett stabilt andraval. Med Falk skadad och Musovic på bänken väljer jag Emma Holmgren som tredjemålvakt, en position som jag generellt sett tycker man bör ge till någon yngre eller lite mer orutinerad.

Försvarare: Nathalie Björn (Eskilstuna United), Jessica Samuelsson (Arsenal), Linda Sembrant (Montpellier), Sandra Adolfsson (Vittsjö GIK), Magdalena Eriksson (Chelsea), Alexandra Lindberg (Hammarby) + Nilla Fischer (Wolfsburg) eller Amanda Ilestedt (Turbine Potsdam)

Utöver de jag nämnde ovan i inlägget så tar jag med Magdalena Eriksson som alternativ till vänstra halvan av backlinjen. Mia Carlsson är dock ett jämnbra alternativ där som man eventuellt också kan testa som vänsterback. Bolltrygga Alexandra Lindberg kommer också med eftersom jag också tycker hon är ett bra som ytterback om det behövs.  

Nilla Fischer är med om hon har tänkt sig fortsätta i landslaget annars tar Amanda Ilestedt den platsen efter en fin vårsäsong. Hanna Glas ligger nog bäst till av ytterbackarna att komma med om hon får lite mer speltid i klubblaget.

Mittfältare: Caroline Seger (FC Rosengård), Julia Roddar (Kvarnsveden), Kosovare Asllani (Linköpings FC), Johanna Rytting Kaneryd (Djurgårdens IF), Petra Andersson (Eskilstuna United), Malin Diaz (Eskilstuna United), Elin Rubensson (Kopparbergs/Göteborg FC),

Här plockar jag med Petra Andersson som har en stark vår bakom sig men Filippa Angeldahl (Hammarby), Katrin Schmidt (Djurgården) och Josefin Johansson (Piteå IF) är tre andra spelare som jag tycker är bra alternativ och som visar god form just nu. De får gärna testas senare eller eventuellt kan man ta med en mittfältare till här istället för en back eller anfallare. Tove Almqvist (Linköping) är ett alternativ till Diaz i truppen.

Anfallare: Stina Blackstenius (Montpellier), Fridolina Rolfö (Bayern München), Marija Banusic (Linköpings FC), Lina Hurtig (Linköpings FC) + Lotta Schelin (FC Rosengård) eller Pauline Hammarlund (Kopparbergs/Göteborg FC)

Lite oklart när Lotta Schelin kommer tillbaka i spel men hon hade annars varit ganska given eftersom det inte är särskilt många anfallare som visar storform för tillfället. Lina Hurtig är i god form och användbar på så många positioner att hon är en utmärkt att ha i truppen. Pauline Hammarlund, Mimmi Larsson och Julia Spetsmark är de övriga som jag ser som bäst alternativ i offensiven men ingen av dem visar sylvass form just nu.


4-4-2

Sverige brukar ha problem att få till försvarsspelet när man inte spelar 4-4-2 men det kan förhoppningsvis Peter Gerhardsson råda bot på. Om han ändå tänker spela ett klassiskt svenskt 4-4-2 så är det här spelarna jag skulle satsa på.

Anna Oscarsson blir plötsligt högaktuell för startelvan för att bilda en stark högerkant med Samuelsson.

Seger i en mer defensiv roll centralt och Asllani i en mer offensiv. Men är finns många alternativ. Två av Rolfö, Blackstenius och Banusic i anfallet.


3-5-2

Förra gången (september 2015) jag gjorde en större landslagsgenomgång var det 3-5-2 jag ville satsa på. Det känns fortfarande väldigt intressant.

Som jag var inne på när jag skrev om försvararna så kunde en trebackslinje med Sembrant centralt och fina uppspelsfötter i Eriksson och Björn på sidorna vara intressant om än kanske lite långsam.

Lina Nilsson (FC Rosengård), Anna Oscarsson och Hanna Glas (Eskilstuna United) känns som väldigt bra alterntiv till Samuelsson på högerkanten.

På vänsterkanten är det klurigare. Förra året hade jag tyckt Michaela Hermansson (Kvarnsveden) hade varit given. Kanske ge Lotta Ökvist (Piteå IF) chansen eller varför inte Mia Carlsson (Kristianstads DFF) som ju har imponerat offensivt som vänsterback och dessutom ger oss ytterligare en stark huvudspelare . Jonna Andersson (Linköpings FC) borde ju passa utmärkt i den här rollen om hon tar för sig lite mer offensivt i landslaget.

18var till Landslagsinventering 2017: uppställning & trupp

  1. Andreas says:

    Menar du att du håller hammarlund före Larsson ??

    • spelare12 says:

      Om båda är i liknande form så är svaret ja. Just nu alltså tveksam till att någon av dem skulle vara med så här väljer jag Hammarlund för att jag tycker hon är användbar i fler anfallsroller.

  2. Kjell says:

    Är det någon som vet varför damfotboll.com ännu inte kommenterat onsdagens Damallsvenska?

  3. noone says:

    Mycket intressanta förslag. Speciellt 4-1-2-1-2 uppställningen med Rolfö som ”falsk nia” skulle kunna bli farlig. Problemet med den uppställningen är ju dock kantspelet, känns ju som att risken är att anfallarna hamnar långt ut och får jobba defensivt, eller att ”yttermittfältarna” inte kommer med så mycket centralt.

    Själv är jag mer inne på 4-2-3-1 med följande uppställning:
    Lindahl
    Samuelsson, Fischer, Sembrant, Nilsson
    Seger, Asllani
    Diaz, Banusic, Rolfö
    Blackstenius

    Får man den offensiva kvartetten att fungera ihop kan det bli bra. Annars är 3-5-2 ett spännande alternativ med:
    Lindahl
    Fischer, Sembrant, Eriksson
    Samuelsson, Seger, Asllani, Rolfö, Nilsson
    Blackstenius, Banusic

    Alternativt med Rubensson istället för Nilsson. Eller Jonna Andersson.

    • Ingmar says:

      Också mycket inne på 3-5-2, det passar det svenska spelarmaterialet utmärkt i dagsläget. Det är dags att lämna det tidigare spelsättet 4-4-2 och man har inte mittfältsmaterial för ett bra 4-3-3. Det passar också bra över kval/slutspel där det blir ojämn kvalitet på motståndet. Tycker att Fischer är viktig att behålla i landslaget med sikte mot 2019, men är inte alls säker på Asllani (Seger tycker jag bör stiga av under innevarande år för att ledningen till 2019 istället ska spela in en annan mittfältare – det är dags nu).

      Tycker själv att Nilsson är en bra spelare; inga problem med det, men jag måste ändå framhålla Andersson som ett självklart val på vänsterkanten. Främst då hon visat att hon klarar av tuffast möjliga motstånd i mästerskap (Tyskland, Holland). För mig är hon i dagsläget landets bästa försvarare efter Fischer. Jag vet inte vad som hände när Andersson fick kritik, men ibland går riksmedia verkligen nuts; eller annars var det väl den där matchen mot Mexico (som jag inte såg), men Schough var väl inte bästa samarbetspartnern, heller?

      Men hon har snabbheten, viljan och uthålligheten att attackera ända upp till motståndarens straffområde. Precis som Samuelsson.

      Lindahl
      Sembrant, Fischer, Eriksson
      Samuelsson, Rubensson, Rolfö, Asllani, Andersson
      Blackstenius, Banusic

      • noone says:

        Håller inte alls med om att Andersson skulle vara landets näst bästa försvarare. Vi har förutom Fischer även ledaren Sembrant och svårpasserade Samuelsson som håller mycket hög klass. Andersson däremot, hon var helt okej (kanske till och med bra) defensivt under EM mot Tyskland och Holland, men kom överhuvudtaget aldrig med i offensiven vilket är svagt för en ”assistdrottning”. Och kritiken innan mästerskapet var i högsta grad befogad. Sverige chockade USA och var bättre laget, men förlorade matchen på att Andersson inte brydde sig om att jobba hem ordentligt i ett av USA:s anfall. Och Mexiko, ja, ”vi gör varandra bra” – Andersson gjorde Stephany Mayor bra i den matchen kan man väl säga.

        Men starkt att rycka upp sig från kritiken och prestera hyfsat i EM-turneringen. Som spelare12 skriver, kan Andersson ta för sig mer i offensiven i landslaget är hon ett bra alternativ framöver. Med tre mittbackar bakom sig borde det kunna lösa sig. Jag tycker dock att Lina Nilsson är en bättre spelare som håller mycket hög klass offensivt men hon är ju inte ung längre så visst, sett över tid är det kanske Andersson man bör satsa på.

        Dock handlar det ju om att ta sig till VM så man har inte råd att experimentera för mycket. För minst ett av lagen Nederländerna, Norge, Sverige och Danmark kommer inte nå dit. Minst två av dessa lag plus Spanien och Österrike kommer missa VM. Det är främst därför jag vill behålla Seger, för det är så viktigt att slå Danmark inom kort. På sikt tycker jag absolut att man bör hitta ett alternativ/en ersättare till henne. Men ett centralt mittfält med Rubensson, Rolfö och Asllani känns väl offensivt.

        • Ingmar says:

          ”Svagt av en asistdrottning”? Men Sverige hade ju inget eget spel. Skulle hon ha samarbetat med Seger, Dahlqvist, Schough, som knappt kunde slå en enda passning med rätt adress? Detsamma gäller ”ta för sig mer i offensiven” – det kan bara hända om det överhuvudtaget finns något offensivt spel på plats. Jag tror inte heller Seger kan vara bidragande till att Sverige kan slå Danmark. Snarare tvärtom. Tycker Asllani ska gå ner och ta den typiska rollen som mittfältare längst bak offensivt i 3-5-2. För övrigt givetvis med fem backar defensivt, mot mer etablerat motstånd.

          Vi verkar vara lite oeniga på en del punkter 🙂

  4. Hans says:

    Lisa Nilsson har väl tackat nej till landslaget ? Liksom några andra spelare om jag minns rätt ? Intressant att se Peter Gerhardsson första laguttagning.

    • noone says:

      Lina Nilsson petades ju i OS av Sundhage och blev väl sur efter det, så möjligheten att hon kan komma tillbaka finns nog. Dock är hon ju över 30 så det är inte säkert.

  5. Tobias says:

    För att knyta an till flera andra inlägg.

    Nej jag skulle inte vilja säga att Jonna Andersson är Sveriges näst bästa försvarare. Hennes styrka är inte försvarsspelet och det har det heller aldrig varit. För den delen är hon inte dålig utan hon gjorde en bra insats i EM och jag vill se henne kvar i landslagstruppen. Däremot är just försvarsspelet den del som hon måste jobba med om hon ska ta nästa steg. Med sin fysik så borde hon egentligen inte ha något problem att t.ex. täcka ut boll men ser man till matcherna i Linköping så har hon ofta problem i just sådana lägen. Får känslan av att hon inte riktigt vill gå in med 100%. Sen ska man även komma ihåg att hon började sin karriär i anfallet, därefter ner till mittfältet och sen backlinjen. Med det sagt så tycker jag att hon fått utså väl mycket negativt under våren. Jag har haft känslan av att Pia Sundhage och i princip varenda journalist som yttrat sig i frågan av någon anledning fått för sig att om Andersson inte spelar som i Linköping anno 2016 så gör hon ett dåligt jobb. Är det ingen som kommer ihåg hur det såg ut när Linköping spelade 2016? Bollen på offensiv planhalva 90% av tiden och en Claudia Neto som ägde mittfältet, och de få gånger bollen gick förbi henne så var någon av mittbackarna där och täckte upp för en offensiv Andersson. Om anfall/mittfält ständigt vinner boll högt så är det ganska tacksamt att som offensivt skicklig vänsterback följa med upp och leverera assist. Jämför vi sen med landslaget så konstaterar vi snabbt att landslaget inte är eller varit i närheten av den typen av spel. Då kan man heller inte förvänta sig samma spel från Andersson. Kräver ingen större förståelse egentligen.

    • Ingmar says:

      Hade jag tillgång till material och videoredigerare så skulle jag kunna plocka fram en imponerande kavalkad av ruscher av Andersson, från straffområde till straffområde, i LFC, bara under 2017. Men visst, sant att hon kom fram längs kanten bättre 2016, då LFC spelade något annorlunda offensivt. Nu i år 2017 är yttrarna ute och slickar kritan och Hurtig har tagit över en stor del av Anderssons offensiva roll.

      Sembrandt, Eriksson och Samuelsson gjorde fatala misstag i förlustmatcherna i EM (Eriksson ett par i förlustmatchen mot FCR i maj). Och ärligt, hur bra var Sembrandt i kvatsfinalen mot Holland? Tror på samma sätt att många är väldigt orealistiska i sin bedömning av Andersson. Tycker inte att hon är näst bästa ”försvarare” men försvarsspelare/back, sammantaget.

      • Tobias says:

        Jag skrev inte om hennes spel i Linköping under årets säsong där vi är överens om att hon likt tidigare är en av de viktigaste spelarna i laget. Mitt fokus var på landslaget och den kritik jag tycker hon till viss del felaktigt fått på grund av att ledningen inte förstått att lagets spel måste öppna upp för Anderssons offensiv, samt täcka upp för den yta som blir i backlinjen. Sett till hur landslaget och mittfältet i det samma sett ut så förstår jag att Andersson inte vill gå iväg på sin kant. Men som sagt i klubblaget ska ingen klaga på hennes offensiv och egentligen inte heller defensiven. Det är i vissa situationer som hon har en tendens att inte riktigt jobba klart/kliva in i situationen.

  6. noone says:

    För att förtydliga så jämför jag inte Andersson med spelet i Linköping 2016, utan snarare med f.d. klubblagskollegan Jessica Samuelsson på andra kanten. Andersson har ”egentligen” bättre offensiva kvaliteter än Samuelsson (där Samuelsson dock tagit stora kliv senaste åren), men ändå ser man betydligt mer av Samuelsson i offensiven i landslaget än av Andersson. Vad beror det på?

    • Ingmar says:

      Kan bero på självförtroende i landslaget. Då behöver det stärkas, jag håller med, isåfall. Samuelsson har ett mycket stort fotbollshjärta med ett engagemang i ”hästväg”, hon tar sig fram på ren vilja. Fantastiska egenskaper. Andersson har andra: snabbhet, passningar och framförallt perfekta inlägg (i hög fart).

    • Svenneberka says:

      Jonna hade säkert tagit chansen offensivt om hon bara hade fått det.
      Nu valde Sundhage & Persson att ha en offensiv sida med Jessica till höger. Man kan inte ha två offensiva backar/kanter med tanke på lagets övriga briser. Balans.
      Till Jonnas försvar så fick hon inte mycket till hjälp av Schough – som i vanlig ordning sprang planlöst runt på sin kant. Hon fick heller ingen hjälp av Sembrant som var fastvuxen centralt och sällan tog några kliv ut till vänster för att hjälpa till.

  7. The Observer says:

    Andersson är tydligen en spelare som engagerar, precis som under EM. Ni har väl sett vad hon själv säger inför cupfinalen: svenskfotboll.se/arkiv/cuper-serier/2017/08/evighetsmaskinen-jonna-andersson-i-annu-en-cupfinal/

    Några av de saker som utmärker hennes spel är att hon går mycket på bollen och betydligt mindre på kroppen i duellsituationer än många andra backar och att hon hellre än att riskera något spelar i sidled eller bakåt – kanske lite för ofta.

  8. Anonym says:

    Av dina alternativ känns alternativ 1 som det som ligger klart närmast vad jag själv skulle vilja se vad gäller uppställningar. Med den anfallstrion plus Asllani som offensiv mittfältsspets skulle vi kunna få ett riktigt farligt anfallsspel där inte övriga behöver känna sig pressade att hela tiden fylla på för att skapa något. Har inte sett de två defensiva mittfältarna (Roddar/Kaneryd) tillräckligt för att bedöma deras kvalité men det vore hur som helst bra med lite friskt blod i den lagdelen så de kan säkert vara intressanta. Samma sak med Adolfsson där jag nog hade valt Eriksson framför b l a för de offensiva kvalitéerna men samtidigt har ju Vittsjös tränare rätt länge legat på om att hon borde få chansen så något bör det ju finnas hos henne.

  9. Gert says:

    Tycker nog att du har glömt ett namn på backsidan, Lisa Klinga som går från klarhet till klarhet. Bra både defensivt och offensivt.