Då var det dags att leka förbundskapten igen. I februari försökte jag hitta de bästa spelarna till Pia Sundhages spelsystem men under våren har det hänt en del och jag väljer nu att helt slopa spelsystemet  4-1-3-2 och övergår till en 4-4-2 med diamant på mitten. Inget enormt steg men det känns som en stabilare uppställning som utnyttjar de bästa spelarnas egenskaper på ett bättre sätt.

Man förlorar förstås lite kraft på kanterna men i ärlighetens namn så är det inte många svenska spelare som presterar ute på kanterna i landslaget. De flesta som får spela där söker sig ju ändå inåt i banan. Stabilare defensiv mot starkt motstånd är främst det jag tror man skulle få.

Vad gäller val av spelare vill jag i första hand se att man i större utsträckning väljer spelare som visar god form i sina klubblag och inte, som jag tycker det varit för mycket av på senare, spelare som är ur form, helt utan speltid, spelare  som man hoppas ska komma i form. Jag tycker det finns ett antal spelare i alldeles utmärkt form som redan visar landslagsklass men som inte får chansen.

Jag har valt de som jag ser som Sveriges just nu 11 bästa spelare. Det är en väldigt rutinerad startelva då ändå relativt få av talangerna riktigt imponerat i år. Jag vill dock se många unga spelare på bänken framöver.

Målvakter

Hedvig Lindahl har imponerat på mig i år och känns bättre och stabilare än någonsin. Hon är numera solklar etta i landslaget och även för mig. Carola Söberg är fortsatt nummer två och där bakom finns en del intressanta namn på gång. Hilda Carlén är den som jag tycker varit stabilast hittills men även Malin Reuterwall och Jennifer Falk gör det mestadels bra i sina damallsvenska klubblag. Göteborgs Louise Högrell tycker jag också är intressant men hon har ju inte fått mycket spelt. Blir intressant att se hur hon utvecklas på college i USA.

Mittbackar x 2

Nilla Fischer är ju numera given mittback i landslaget och kommer inte flyttas på. Den stora frågan är vem som ska spela bredvid henne. Linda Sembrant, som jag anser är Sveriges näst bästa mittback just nu är tyvärr lite för lik Nilla Fischer för att bli ett bra kompliment i mittlåset men det givna alternativet om Fischer inte kan spela. Emma Berglund har förtroendet i dagsläget men jag tycker inte hon har lyckats förvalta det riktigt och inte alls visat upp sin storform ännu. Inte tillräckligt resolut och säker i sitt agerande. Amanda Ilestedt har inte riktigt tagit det där sista klivet som jag hade hoppats på ännu och känns inte helt tryggi passningsspelet. Charlotte Rohlin kan bli ett alternativ så småningom om hon hittar tillbaka till sin storform efter skadan.

För mig är det dock två andra spelare som gör upp om den andra mittbackspositionen. Marina Pettersson-Engström gör precis som förra året en riktigt stark säsong och har stor del i KIF Örebros framgångar. En jämn spelare som dessutom är relativt snabb och har ett bra passningsspel, både långt och kort.

Mitt andra alternativ är faktiskt ytterbacken Jessica Samuelsson. Jag tycker hon har sett väldigt intressant ut just som mittback där hon ett par gånger ”tvingats” in p.g.a. av skador i LFC-truppen. Hon har visserligen kanske inte ett fantastiskt huvudspel men är ju i övrigt mycket stark i det defensiva jobbet och dessutom snabb och borde kunna vara ett utmärkt kompliment till Fischer. Jag skulle i alla fall gärna se det testas.

Ytterbackar x 2

Ytterbackspositionerna tycker jag tillhör de intressantaste. Här finns nämligen många alternativ men jag tycker ofta att fel alternativ väljs. En fördel vad gäller ytterbackarna är förstås att man är bra både defensivt och offensivt och då blir alternativen aningen färre.

Årets stora glädjeämne på ytterbacksposition är förstås Elin Rubensson. För mig är hon given i en svensk startelva när hon är skadefri. Jag tror lyckligtvis också att Pia Sundhage ser henne som hetaste alternativet. Hon har dessutom gjort det bra på båda kanterna. Hon har snabbheten och i grunden bra teknik och passningsspel för att bli en ytterback av högsta klass.

Sveriges konstant stabilaste och bästa ytterback de senaste åren anser jag har varit Marlene Sjöberg. Gör nästan aldrig en dålig match och presterar assist i offensiven samtidigt som hon är svårforcerad i defensiven. Lite matchvinnartyp dessutom.

I Linköping kryllar det av intressanta ytterbackar och jag tycker faktiskt att de tre hetaste alternativen till ovan nämnda spelare finns just där. Jessica Samuelsson som jag just lanserat som mittback är kanske Sveriges defensivt starkaste ytterback och mitt andraval både till vänster och höger. Maja Krantz har presterat på hög nivå i många år nu men aldrig fått chansen i landslaget och är ett bra alternativ som högerback. Magdalena Ericsson är i dagsläget det hetaste vänsterfotade alternativet och hon bör testas ordentligt i landslagsdressen.

Jag har inte riktigt gett upp hoppet om att Antonia Göransson ska kunna bli en utmärkt offensiv vänsterback men det återstår att se var hon får chansen när hon hittat formen igen. Jag tycker fortsatt kanske att Lina Nilsson är den skicklaste offensiva ytterbacken men hon är lite för ojämn och lite för ”okvick” i defensiven. Det samma gäller i högsta grad också Sara Thunebro som har haft enorma bekymmer defensivt mot bra motstånd de senaste två åren. Lite för slarvigt ibland i defensiven också hos Catrine Johansson som annars också är ett bra alternativ på båda kanterna.

Defensiv mittfältare

I första hand bollvinnare som ska täcka den livsfarliga ytan framför mittbackarna. Kan sjunka ner som extra mittback om mittbackarna tvingas ut på kanterna och ska vinna andrabollar när laget är i anfall. För mig är Linda Sembrant det givna alternativet på denna ”Nilla Fischer-position”. Linda Sembrant är för lik Nilla Fischer för att komplettera henne som mittback men har varit för bra det senaste året för att sitta på bänken. Stark bollvinnare, utmärkt i luften, bra på att bryta uppspel och bra i det långa passningsspelet för spelvändningar.

Caroline Seger har ofta varit alldeles utmäkt i den så kalla ”ettan”-rollen men jag tycker hon får dra ett alldeles för stort defensivt lass på egen hand. Därför ser jag hellre en renodlad bollvinnare på positionen och Seger som tvåvägsspelare lite längre fram i banan. Främsta alternativet till Sembrant är Lisa Dahlkvist trots lite svajig form de senaste åren. Amanda Ilestedt var tidigt duktig som defensiv mittfältare i Malmö  innan hon gick ner som mittback men passningsspelet är fortsatt ett litet problem. Emilia Appelqvist, Alice Nilsson eller Julia Wahlberg men de är nog inte riktigt på den nivån ännu.

Central mittfältare x 2

Ska täcka stora ytor på mittfältet och är viktiga i både anfalls- och försvarsspel. Kan söka sig ut/hjälpa till på kanterna eller centralt både i offensiven och defensiven.

Caroline Seger är given här och är utmärkt både offensivt och defensivt. Stark och skicklig med bollen och i mycket bra form det senaste året.

Vem som ska ha den andra platsen är lite mer öppet och det finns ganska ont givna alternativ. Therese Sjögran har ju testats i anfallet på senare tid men där vill jag inte se henne, där måste vi ha målfarligare spelare. Passar kanske allra bäst i en offensivare mittfältsposition men jag ser henne som bästa alternativet bredvid Seger just nu.

Främsta alternativet är annars Hanna Folkesson som gjort fina insatser i landslaget under året. Jag tycker kanske ändå hon lite för ofta väger för lätt. En Lisa Dahlkvist i form är förstås ett mycket bra alternativ. Carina Holmberg fick känna på landslagsspel i vintras och då tyckte jag det såg lovande ut. Hennes fina passningsspel och vassa skott gör att jag också tycker hon känns aktuell trots spel i Elitettan.

Hårt arbetande Josefin Johansson skulle möjligtvis kunna vara ett alternativ, men lite tveksam till om hon räcker till. Bland de yngre spelarna ser jag i dagsläget inga centrala mittfältare som håller landslagsklass även om jag tycker att exempelvis Olivia Welin känns oerhört intressant. Jag har hoppats mycket på Petra Andersson men har kanske inte riktigt tagit det steget ännu.

Offensiv mittfältare

Kosovare Asllani är en alldeles utmärkt offensiv mittfältare när hon är i form. EMs assistdrottning ska komma rättvänd mot mål om man ska få ut det mesta av henne. Therese Sjögran är förstås ett mycket bra alternativ på positionen där jag också skulle kunna tänka mig att se Lina Hurtig eller Sara Lindén.

Malin Diaz är förstås också ett väldigt intressant alternativ och har stundtals visat hög klass med sin teknik i år. Mot tufft motstånd har hon dock vägt lite lätt. Känns mer som en inhoppare än startspelare i dagsläget. Med sin kvickhet är hon en jobbig spelare att möta för trötta motståndare.

Anfallare x 2

Lotta Schelin får fortsatt anses vara relativt given i en svensk startelva.

Vem som ska ha den andra anfallspositionen är lite mer öppet. I februari ville jag se Lina Hurtig där och jag tycker fortfarande det är ett intressant alternativ även om formen varit lite upp och ner för Hurtig i år. Jag tycker ändå att hon bör vara med i landslaget och börja spelas in i gänget. En som däremot imponerat under året är Sara Lindén och jag tycker hon måste få chansen. En av de absolut bästa svenska spelarna i Damallsvenskan i år där det blivit en hel del assist och mål. En spelare med tillsynes gott självförtroende som vågar utnyttja sina teknik och som tycks vara i bättre fysiskt slag än någonsin tidigare. Inte den stora, nickstarka spelare man söker efter med ljus och lykta men en bra bollhållare, passningsspelare och skicklig straffområdesspelare.

Kosovare Asllani är förstås ett anfallsalternativ om hon inte spelar på mittfältet. Sofia Jakobsson och Antonia Göransson är ju i sina bästa stunder vassa anfallare men det har varit lite för mycket upp och ner för dem på senare tid. Återstår att se hur deras form utvecklas framöver i nya klubblag. En spelare som gjort det bra i nytt klubblag är Fridolina Rolfö. I henne får man in lite mer tyngd, en duktig bollhållare och en vass vänsterfot. Som jag varit inne på tidigare så är det enda jag är tveksam till hur hon står sig rent tempomässigt på landslagsnivå. Med i truppen senast men fick tyvärr ingen speltid.

Bland de yngre spelarna ser jag också fortsatt Marija Banušić som ett hett alternativ med sin teknik och skott. Även snabba och irrationella Mimmi Löfwenius kan gott få chansen men hon tycks ha ramlat utanför landslagsradarn efter flytten till Norge och inte ens funnits med i U23-landslaget. Jenny Hjohlman fick komma in som yttermittfältare mot England men jag tycker definitivt att hon ska spela i anfallet där hon är ett intressant alternativ med sin snabbhet och teknik.