Spelare12.com

blogg om svensk elitfotboll och europeisk klubbfotboll

By

Sverige, talangernas dröm

Ok, rubriken är kanske lite överdriven, men jag tycker att snacket som har gått under våren om hur antalet utländska spelare i Sverige hämmar den svenska talangutvecklingen är lite överdriven. Jag tycker tvärtom att Sverige ger talangerna fantastiska möjligheter att utvecklas på den nivå och i den miljö som passar dem bäst. Nu är det ju visserligen kanske bara de allra bästa talangerna som kan välja och vraka i vilken klubb de vill spela men för de flesta talangerna runt om i Sverige borde det finnas goda möjligheter att hitta en miljö som passar. Att vi för första gången har lag i både F17-EM och F19-EM vittnar också om att vi har en god utvecklingsmiljö för talangerna.

Om man vill ha gott om speltid i Damallsvenskan ska man så klart inte gå till någon av de allra bästa klubbarna. Där får de flesta talangerna i bästa fall nöja sig med några inhopp. Stora talanger som Amanda Ilestedt och Elin Rubensson har ändå visat att det tidigt går att slå sig in även i bästa lagen. För många unga spelare i storlagen vägs nog bristen på speltid i A-laget i stor utsträckning upp av den tuffa träningsmiljö man får utvecklas i tillsammans med några av världens främsta spelare. En spelare som Malin Diaz i Tyresö har knappt fått någon speltid alls i A-laget i år men får ju träna med några av världens bästa spelare på just hennes position. Inget hindrar ju heller de unga spelarna att söka sig till andra klubbar för speltid något som t.e.x Pauline Hammarlund och Lisa Klinga gjort i år. Längre ner i tabellen finns det bättre förutsättningar till speltid och i år har vi sett t.ex.Umeå IK framgångsrikt släppa fram sina unga talanger som visat sig redo att anta den damallsvenska utmaningen.

Antalet utländska spelare i Damallsvenskan är i år en bra bit över 60 st. Efter en snabbtitt genom trupperna tycker jag att över 50 av dem håller så pass bra klass att jag inte ser några som helst problem med att de spelar i Sverige. Visst tar de platsen för svenska spelare som annars fått mer damallsvensk speltid men jag tycker det faktum att de höjer nivån på Damallsvenskan rejält är ett starkare argument. De svenska spelare som får spela, och det är trots allt ganska många, får numera nästan varje vecka möta tufft motstånd, något som inte tillhör vanligheterna i europeiska ligor. Om vi istället bara haft de 10-15 bästa av de utländska spelarna kvar skulle det bara leda till att de bästa lagen värvar de bästa svenska spelarna, som i dagsläget är ganska väl spridda i ligan. Då blir följden starka topplag, visserligen med många svenska spelare, men långt svagare bottenlag som skulle få förlita sig på de unga spelare och de svenska spelare som blir över från topplagen.

Argumenten för talangerna att välja spel i en damallsvensk klubb har från och med i år ökat i och med införandet av Svenska Spels två F19-serier F19 Norra och F19 Södra för elitlagen. De har kommit till nu när lagen inte har möjligheten att låna ut sina spelare lite kors och tvärs, främst till division 1-lag, som man gjorde innan.  I serierna tillåts också ett antal överåriga spelare så att även äldre bänknötare och spelare på väg tillbaka från skador ska kunna få speltid.  Samtliga lag förutom Kopparbergs/Göteborg, Vittsjö GIK och Mallbacken har lag i dessa serier i år och där får lagens talanger speltid mot hyfsat motstånd.

Just talanger och spelare utanför startelvan i K/Göteborg har haft det särskilt tufft att få speltid eftersom laget inte har några egna ungdomslag. Ett nytt samarbete med Göteborgs DFF ser dock ut att kunna bli en lösning och kanske har de ett gemensamt lag i F19 Södra nästa år istället för i den regionala reserv-serie de får möta alldeles för svagt motstånd i i år. Nu har ju dock laget så tunn trupp att nästan alla måste spela ändå men lovande spelare som t.ex. Amanda Edgren och Louise Högrell skulle definitivt må bra av att få spela mer och mot bättre motstånd.

Från och med i år finns ju också Elitettan som ett mycket bra alternativ för många talanger. För spelare i t.ex. F17-landslaget, men även F19-landslaget, känns Elitettan som en alldeles utmärkt nivå att spela på. Lovande spelare som Östers Nellie Olsson och Nellie Karlsson eller IFK Kalmars Anna Oskarsson, för att ta några exempel, får fullt med speltid men ändå på en nivå som för dem blir en utmaning både offensivt och defensivt. Faktum är att Elitettan håller ganska bra klass ur ett internationellt perspektiv. Lagen på övre halvan av serien skulle t.ex. säkerligen utan problem överleva i den finska, isländska eller danska ligan. Möjligen innehåller Elitettan ett par lag för mycket men det är möjligt att serien jämnar ut sig inom ett par år när det nya seriesystemet har satt sig. Tio av Elitettan-lagen har också valt att ha F19-lag i Svenska Spels serie istället för de regionala serierna.

Talanger i tonåren måste nästan ner i division 1 för att riktigt kunna dominera matchbilden. Tack vare att de två översta serierna håller förhållandevis hög klass så finns det också många duktiga spelare i divison 1 även om de serierna är mycket ojämna och det skiljer mycket i klass mellan de 72 lagen. Det borde ändå vara en tillräckligt inspirerande och bra utvecklingsmiljö för potentiella  ”late-bloomers” och andra unga spelare som inte riktigt håller för eliten eller som inte är redo att lämna hemmiljön. Eventuellt skulle man önska att det var fyra division 1-serier istället för sex men det skulle också ge svårigheter med oerhört långa och dyra resor för lagen i Norrland. Ett alternativ  kan ju vara att låta någon Norrlandsserie innehålla färre lag.

En utmärkt lösning skulle annars vara att låta F19-lagen (eller B-lag med liknande regler) spela i division 1 om man nu kan få till regelverk som gör det möjligt. Det skulle ge både kortare resor för F19-lagen och division 1-lagen samtidigt som man stärker division 1-serierna. För om man ska se något negativt med F19-serierna så är det möjligen att det gör att mindre klubbar i t.ex. division 1 tidigare dräneras på talangerna som istället tar plats i de större klubbarna utvecklingslag. Det behöver förstås inte vara negativt för talangerna men det försvagar antagligen division 1 en del.  Den geografiska spridningen på division 1 skulle försämras med färre serier eller med B-lag i dem men glappet till Elitettan blir klart mindre.

Det är inte helt lätt att få ihop ett riktigt bra seriesystem i detta avlånga land men jag tycker man är en bra bit på väg och framförallt har man med både Elitettan och F19-serierna skapat bättre utvecklingmöjligheter för Sveriges många talanger.

6var till Sverige, talangernas dröm