Spelare12.com

blogg om svensk elitfotboll och europeisk klubbfotboll

By

Summering av OS 2016

Här kommer lite tankar om OS-turneringen och min OS-elva.

Tyskland tog sitt första OS-guld när Sverige besegrades i finalen. Detta trots att man inte haft någon särskilt imponerande turnering men lyckats hanka sig fram till finalen.

Melanie Behringer vann något överraskande skytteligan och även om hon inte var särskilt framträdande i finalen så var det i mångt och mycket hon som ledde sitt lag dit. Väl framme i finalen klev Dzsenifer Marozsan fram och efter en ganska blek turnering avgjorde hon turneringen.

os_elvan_2016Kanada var precis som i OS i London turneringens stora utropstecken. Den gången skördade man framgång på fysik och vilja. Den här gången visade man upp ett härligt energiskt och fint spel där de unga laget imponerade med fin teknik och passningsspel. Så som Pia Sundhage önskar att hon kunde få sitt Sverige att spela.

Många kanadensiskor har vari bra i turneringen men snabba vänsterbacken Ashley Lawrence och 18-åriga mittfältaren Jessie Fleming har imponerat mest på mig. Ytterligare en nykomling i det kanadensiska laget, Janine Beckie, är en av få anfallare som levererat och i brist på alternaativ tar hon också plats i OS-elvan.

Brasilien inledde turneringen starkt med solklara segrar över både Kina och Sverige. Då var jag ganska säker på att Brasilien skulle ta sig till final .En enorm måltorka följde dock för laget som inte fick hål på varken Sydafrika, Australien eller Sverige under ordinarie tid i de kommande matcherna. Skadorna på Christiane och Fabiana kan ha del i förklaringen.

Formiga har deltagit i samtliga OS-turneringar sedan fotbollen kom med på OS-programmet 1996, en fantastisk bedrift bara det. Marta var fantastiskt bra inledningsvis med motståndarna fick bättre grepp om henne i slutspelet även om hon också där var lagets främsta hot..

Fleralag var besvikelser under OS, inte minst Frankrike som åter visade att man saknar offensiv spets för att nå långt i en turnering. Lagets mittbackar Wendie Renard och Griedge Mbock Bathy är de enda som jag tycker gör en riktigt bra turnering.  De är fortsatt unga och kommer vara ett av världens bästa mittbackspar under många år framöver. Renard var också lagets enda riktiga hot i offensiven.

USA gör sitt sämsta mästerskap någonsin när man åker ut i kvartsfinalen mot Sverige som blivit lite av ett spöke för laget på senare år. USA kommer dock förstås komma tillbaka, man har ju en uppsjö av starka spelare. Unga Mallory Pugh imponerade i sin mästerskapsdebut och har säkerligen många OS framför sig. Tobin Heath är dock spelaren som jag tycker har varit genomgående bäst i laget. Carli Lloyd blixtrade till av och till och var inte långt ifrån att ta sitt lag vidare igen.

Australien har varit lite upp och ner i turnering precis som man brukar vara. Höga toppar och djupa dalar men ändå stundtals riktigt spel och ytterligare ett lag för Sverige att se lite närmre på vad gäller anfallsspelet. Samantha Kerr och Caitlin Foord är spelarna som gjorde störst intryck på mig.


För svensk del blev det ju en något oväntad succé tillslut. Sverige lyckas alltså ta ett fantastiskt OS-silver i en turnering där man blir grupptrea, åker på sin största förlust genom tiderna och knappt har något offensivt spel alls. Det är ganska imponerande.

Vid hade ju också betydligt tuffare väg till final den här gången jämfört med i VM 2003 då det ju senast blev silver i ett globalt mästerskap. Det mest förvånande för svensk del var att Pia Sundhage övergav sin offensiva taktik efter det stora nederlaget mot Brasilien och tog en cyniskt defensiv väg till final, det enda rätta valet.

Pia Sundhage kan sannolikt få förtroendet att fortsätta även över EM i Holland nästa år om hon vill. Personligen tycker jag kanske ett det vore ett bra läge att låta annan ta vid även om Pia Sundhage nu äntligen fått lite ordning på defensiven. För det är ju helt uppenbart att man behöver få in lite nya tankar och tydligare direktiv för att få igång det offensiva spelet.

Ett svenskt landslag ska inte behöve skicka hälften av alla offensiva passningar ut över sidlinjen och behöver uppenbarligen lite tydligare linjer att jobba efter. Sundhages envisa satsande på spelare som inte levererar mål

De svenska spelarinsatserna har varit varierande.

Fridolina Rolfö var ett av få glädjeämnen under gruppspelet, ja nästan det enda. Hon fungerade bra som target och var också den enda som hittade rätt med passningarna i offensiven. Dock så var hon nästan aldrig riktigt het framför mål.

Sofia Jakobsson inledde piggt i första matchen och har som vanligt jobbat hårt i turneringen. Tyvärr har hon ävern fortsatt att få ut väldigt lite av sitt spel. Olivia Schough har haft ett lite liknade OS som Jakobsson, Hade lägena i finalen men brände dem. Båda har en framtid i landslaget men bör inte vara förstavalen om de inte visar vassare form än spelare som exempelvis Blackstenius, Rolfö och Rubensson.

Kosovare Asllani fick ut ganska lite av sitt spel i gruppspelet men var en av de bästa i Sverige i finalen innan hon blev utbytt. Lite onödigt slarv vid flera fasta situationer i turneringen. Hennes bollsäkerhet och framspelningar behövs dock även i framtiden i landslaget.

Lotta Schelin jobbade stenhårt i defensiven turneringen igenom och kändes alltid farlig när hon kom i närheten av motståndarmålet även om det var ganska sällan. Blicken för spelet saknades dock lite när hon vid några tillfällen borde fått fram bollen till fria lagkamrater.

Utmärkt mästerskapsdebut i seniorsammanhang för Stina Blackstenius som inte visade några nerver. Körde bara på och visade styrka i duellerna, inte minst mot starka amerikanskor. Två mål och en lysande framtid i landslagsdressen.

Caroline Seger har många löpmeter efter den här turneringen. Har varit väldigt främst i defensiven men även försökt fylla på offensivt. Enda kritiken jag har är att hon tappat bollen onödigt och bjudit på farliga omställningar vbid några tillfällen.

Lisa Dahlkvist växte in i turneringen och var som bäst i de tre slutspelsmatcherna och avgjorde ju iskallt två straffläggningar med sista straffen. Emilia Appelkvist startade och gjorde en helgjuten arbetsinsats mot USA.

Elin Rubensson hade det tufft i finalen men gör ändå en bra turnering men tanke på att hon fått den otacksamma rollen att flyttas runt på flera positioner. Bör ha en offensivare roll i landslaget i framtiden där man bättre kan utnyttja hennes vilja och kunskap till offensiva genombrott.

Nilla Fischer gör ett bra OS och spelade uppoffrande och rejält genom hela turneringen. Forcerade in Sveriges segermål mot Sydafrika och räddade oss från ett fiasko. Linda Sembrant var genomgående en av de bättre Sverige även om hon såg lite darrig urt i finalen och gjorde det olyckliga själmålet.

Jessica Samuelsson var en av turneringens bästa högerbackar, åtminstone om man ser till det defensiva spelet. Var också bäst av ytterbackarna på att fylla på i offensiven även om resultatet där sällan ledde någonstans.

Magdalena Ericsson fick klart mindre speltid än jag hade trott och hade inte alls den presicion i sin vänsterfot som vi blivit vana vid. Jonna Andersson spelade en halvlek och gör en ok insats men behöver ta för sig lite mer.

Hedvig Lindahl gör sin bästa turnering i karriären och hade förstås stor i Sveriges finalplats med sina straffräddningar. Bortsett ett par kommunikationsmissar och en lite darrig final gör hon en mycket stark och stabil insats.

By

Silver till Sverige

Tyskland blev åter för svåra och besegrar Sverige med 2-1 i OS-finalen. Alla mål kom i andra halvlek. Resultatet får ses som ganska rättvist då Tyskland hade aningen bättre spel och framförallt skapade fler chanser.

Dszenifer Maroszan var inte skadad utan redo för spel och hon blev inte helt oväntat stor matchvinnare. Satte läckert 1-0 och hennes frispark i stolpen föregick självmålet som Linda Sembrant olyckligt stötte in.

Först då började Sverige satsa lite mer offensivt med en rad byten och flera spelformationsändringar i jakt på mål. Reducering kom också genom Stina Blackstenius men så många fler heta chanser skapades inte.

En ny tungTysklandsförlust till samlingen, men framförallt ett vackert OS-silver.

Lite tankar om de svenska spelarna i finalen.

Hedvig Lindahl stod för en ganska nervös insats och fumlade med bollen några gånger.Det kändes inte alls lika säkert som tidigare under turneringen mellan stolparna men hon satte igång spelet snabbt och bra i andra halvllek.

Nilla Fischer gör en bra match men styrde lite olyckligt bollen ut till Maroszan vid första målet. Hade bra koll på Alexandra Popp matchen igenom.

Linda Sembrant fick tyvärr avsluta en mycket stark turnering lite svajigt. Fick ett utmärkt läge att göra mål i första men bommade totalt. Olycklig vid själmålet och spelade lite skärrat därefter.

Elin Rubensson tog initiativ i offensiven men hade klara problem i defensiven. Nog borde kanske Magdalena Ericsson ha startat matchen även om hon inte heller gör något riktigt superinhopp.

Jessica Samuelsson gör på nytt en mycket bra insats i defensiven och hade hyfsad koll på en formstark Sara Däbritz. Tryckte på framåt i kvitteringsjakten.

Lisa Dahlkvist var en av bästa i Sverige och raderade ut Melanie Behringer totalt. Caroline Seger gör det mesta mycket bra men fumlar vid ett par tillfällen onödigt med bollen. Så nära, men bara nära att lyckas med något riktigt bra i offensiven.

Olivia Schough växte in i matchen efter en ganska anonym första halvlek. Spelade snyggt fram till reduceringen och fortsatte att visa energi i kvitteringsjakten. Fick ett gyllene läge att kvittera men fick inte ordning på bollen.

Att byta ut landslagets assistdrottning Kosovare Asllani i jakt på mål gjorde mig fruktansvärt frustrerad. Asllani var bra och lugn med bollen matchen igenom och var regissör till målet. Borde ha spelat hela matchen.

Sofia Jakobsson får tyvärr åter ut ganska lite av sitt spel och byttes ut mot Stina Blackstenius. Blackstenius gör ett bra inhopp och gör åter Sveriges mål. Nära att med ren råstyrka forcera igenom Tysklands defensiv ytterligare ett par gånger.

Lotta Schelin gör åter en stor arbetsinsats i defensiven och fick även ut mer av sitt offensiva spel.  Pauline Hammarlund kom aldrig riktigt med i spelet i sitt första inhopp i turneringen.

I Tyskland så gör utöver Marozsan även rutinerade mittbacken Saskia Bartusiak och högerbacken Leonie Maier starka insatser. Målvakten Almuth Schult var också på tårna matchen igenom.


Kanada tog bronset när man rättvist besegrade Brasilien med 2-1.

By

Går det att besegra Tyskland?

Nej, är väl det enkla svaret. Efter alla förluster i mästerskap på 2000-talet orkar jag inte ens hoppas på seger denna gång. Jag är inte det minsta nervös inför kvällens match för jag har inga förväntningar på, och knappt någrå förhoppningar om, att Sverige ska kunna besegra Tyskland. Jag har dock en hemlig dröm om att alla hämningar och låsningar i det svenska spelet plötsligt släpper och ett oemotståndligt och precist omställningsspel med härliga kombinationer uppenbarar sig från svensk sida.

Omöjligt är det förstås inte och de flesta mötena mellan lagen har varit resultatmässigt jämna även om vi blev överkörda i VM förra året. Sviter är förstås till för att brytas och den tyska backlinjen, som är ganska lik den från EM-semin 2013, är inte världens snabbaste. Ingen annan i laget har väl heller direkt glänst, bortsett möjligtvis hårdskjutande skytteligaledaren Melanie Behringer och i viss mån Sara Däbritz.

Det är dock ändå elva spelare i toppklass och ett egentligen ganska komplett lag som Sverige kommer att möta. Inget bländande offensivt spel från laget hittills kanske, men ändå avsevärt mycket bättre än Sveriges. Tyskland har förstås också ett flera klasser bättre passningsspel, inte för att det är så svårt att lyckas med det.  Dzsenifer Marozsan, som avgjorde EM-finalen, har skadebekymmer och riskerar missa OS-finalen. Den svenska taktiken kommer säkerligen fortsatt vara ganska defensiv, men från Tyskland kommer ett nytt hot i form av Alexandra Popps huvudspel.

os_finalPersonligen hade gärna sett Elin Rubensson i en lite offensivare roll, som exempelvis högerytter. Hon var ju bästa spelaren mot Tyskland i VM förra året och har visat fin bollkontroll de få gånger hon kommit i offensiva lägen. Bortsett någon enstaka spelare så har Tyskland heller inte riktigt samma speed i sin offensiv som USA och Brasilien och det borde passa bättre för fysiska Magdalena Ericsson som vänsterback. Då får vi också in en till stark huvudspelare i försvaret mot nickstarka tyskor.

Jag överraskar också mig själv med att faktiskt gärna vilja se att Emilia Appelqvist få en ny chans i startelvan. Jag tycker hon visade kvalitet i passningsspelet och var klart lugnare med bollen än många av de mer rutinerade. Jag kan tänka mig att bänka Stina Blackstenius inledningsvis och släppa in henne i andra halvlek när tyskorna börjar bli trötta. Måste vi jaga mål hoppas jag också att man skickar in Pauline Hammarlund.

Avspark 22:30. Skräm bort spöket nu.

By

OS-trupperna

Samtliga OS-trupper finns nu listade på FIFAs OS-sidor. Här är några spelare som valts bort.

Tyskland kommer med en väldigt rutinerad trupp till OS. Endast fyra av de 18 spelarna är 23 eller yngre och tre av dessa har redan vunnit EM-guld. Överraskningen var att Pauline Bremer inte kom med i truppen och personligen hade jag också haft med Svenja Huth. De båda tillhör de tyskor som imponerat mest på mig den gångna säsongen.

Ur den franska truppen har mittbacken Laura Georges tvingats lämna återbud p.g.a. skada. For en normal backlinje hade det varit ett blytungt besked men Frankrike har ju superduon Mbock och Renard på positionen. Montpelliers vänsterback Sakina Karchaoui ersätter Georges i truppen och Sandie Toletti kommer in som ny reserv.

Saknas i Frankrikes trupp gör också Gaëtane Thiney som helt hamnat i frysboxen och märkligt nog inte ens fanns med i den 28 namn stora bruttotruppen. Jag skulle helt klart välja Thiney före spelare som Delie, Lavogez och Diani för i Frankrikes offensiv är det inte så många spelare som imponerat det senaste året.

Kina  har en stark trupp men den hade kunnat vara ännu starkare, exermpelvis med målvakten Wang Fei som var förstemålvakt i VM förra året. Hon har haft en märklig tid därefter med en lite misslyckad klubbkarriär i både Tyskland och Frankrike och ett tillfälligt avsked från landslaget som hon sedan tycks ha ångrat.

Saknas i Kina gör också ett av lagets mest lysande spelare i VM förra året, Wang Lisi. Lite oklart varför men bristande form är den enda anledningen jag hittat från en ganska osäker källa.

Skador har ställt till det för en del spelare som fått lämna återbud under våren. Colombia var en positiv överaskelse i VM förra året men får nu klara sig utan stjärnan Yoreli Rincón. Frankrike får klara sig utan vänsterbacken Laure Boulleau. Annars är de flesta av de bästa i respektive land på plats. Jag återkommer med lite tankar om lagen och spelarna när turneringen närmar sig.

Kanada får som bekant klara sig utan skadade målvakten Erin McLeod som visar upp andra talanger på sin väg tillbaka.


Mer på themotivenation.ca

By

Truppen till OS i Rio

Pia Sundhage har valt sina 18 spelare till OS 2016. 4 reserver följer också med. Som väntat inga stora överraskningar i truppen och det fanns ju egentligen bara några små frågetecken om de sista platserna inför dagens trupputtagning.

Målvakter
Hilda Carlén, Piteå IF
Hedvig Lindahl, Chelsea FC

Reserv
Emelie Lundberg, Eskilstuna United

Kommentar: Inga överraskningar. Hedvig Lindahl har varit given etta ett tag nu och Hilda Carlén fick spela i EM-kvalet nyligen. Emelie Lundberg reserv.

Utmaningen blir….för Hedvig Lindahl att fortsätta hålla det senaste årets höga lägstanivå. Hon har inte bjudit på de stora misstagen den senaste tiden i landslaget så som hon av och till gjort tidigare i karriären.

 

Försvarare
Jonna Andersson, Linköpings FC
Emma Berglund, FC Rosengård
Magdalena Ericsson, Linköpings FC
Nilla Fischer, VfL Wolfsburg
Jessica Samuelsson, Linköpings FC
Linda Sembrant, Montpellier

Reserver
Hanne Gråhns, KIF Örebro
Amanda Ilestedt, FC Rosengård

Kommentar: Nilla Fischer och Linda Sembrant har varit Sundhages förstaval på mittbacksplats och Emma Berglund är ett tryggt alternativ till dem. Magdalena Ericsson och Jessica Samuelsson har varit ganska givna ytterbackar i landslaget den senaste tiden.  Jag trodde kanske att Lina Nilsson skulle knipa sista backplatsen men den gick till Jonna Andersson. Lina Nilsson ratades istället helt och Hanne Gråhns blev reserv tillsammans med Amanda Ilestedt.

Utmaningen blir… att spela smart i defensiven med tanke på viss brist på snabbhet hos trion Fischer, Sembrant, Ericsson som troligtvis alla kommer vara startspelare i OS. I gengäld får rejäl nickstyrka vid fasta situationer, inte minst vid de defensiva där vi ofta haft bekymmer genom åren.

 

Mittfältare
Emilia Appelqvist, Djurgårdens IF
Kosovare Asllani, Manchester City
Lisa Dahlkvist, Paris Saint-Germain
Elin Rubensson, Kopparbergs/Göteborg FC
Caroline Seger, Olympique Lyon

Kommentar: Att Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Elin Rubensson och Kosovare Asllani skulle komma med i truppen var helt givet. Frågetecknet fanns runt Emilia Appelqvist och hon lyckades också ta en plats.

Utmaningen blir…för Pia Sundhage att våga spela Asllani trots tufft motstånd för vi behöver hennes passningsspel i offensiven. Med Seger och Dahlkvist som stabila pjäser i defensiven bör man våga det.

 

Anfallare
Stina Blackstenius, Linköpings FC
Sofia Jakobsson, Montpellier
Fridolina Rolfö, Linköpings FC
Lotta Schelin, Olympique Lyon
Olivia Schough, Eskilstuna United

Reserv
Pauline Hammarlund, Kopparbergs/Göteborg FC

Kommentar: Det blev de väntade fem namnen också på anfallssidan med Lotta Schlin, Sofia Jakobsson, Olivia Schough, Stina Blackstenius och Fridolina Rolfö. Tyvärr ingen Pauline Hammarlund i truppen utan hon blev som väntat reserv.  Jag tycker hon borde varit med i VM förra året och jag tycker hon borde ha varit med i OS-truppen i år.

Utmaningen blir… för Pia Sundhage att se till att de hetaste anfallarna får mest speltid för där har hon fallerat det senaste året. Jakobssons och Schoughs hårda arbete till trots….nu måste det bli högre kvalitet på allt och fler mål. De båda får väldigt gärna öka på sin målprocent rejält i OS….om inte så ska de bytas ut mot hungriga Rolfö och Blackstenius. Det samma gäller förstås om spelet inte fungerar för Schelin.

By

OS-turneringen lottad

Grupperna i OS i Rio har lottats och lagen blev ganska jämnt fördelade i tre starka grupper.

Grupp E: Brasilien, Sverige, Kina, Sydafrika
Tuff lottning för Sverige men inte alls omöjlig. Hemmanationen Brasilien får väl kanske ses som knapp favorit men både Sverige och Kina har möjlighet att vinna gruppen. Brasilien har ju inte varit på topp de senaste åren men kan kanske lyfta på hemmaplan och lär ju trivas i klimatet. Kina  har växt rejält på senare tid under Bruno Binis ledning. Ovisst och spännande lär det bli. Sydafrika ska inte räcka till.

Grupp F: Tyskland, Australien, Kanada, Zimbabwe
Tyskland får förstås ses som favoriten men Australien kan kanske utmana om gruppsegern. Även Kanada kan förstås ställa till det här.

Grupp G: USA, Frankrike, Nya Zeeland, Colombia
USA och Frankrike ska rimligtvis göra upp om gruppsegern. Nya Zeeland och Colombia kanske spelar bort varandra i kampen om tredjeplatsen.

 

Sveriges gruppspelsmatcher
3/8 13:00 (18:00 svensk tid) Sverige – Sydafrika
6/8 22:00 (03:00 svensk tid) Brasilien – Sverige
9/8 22:00 (03:00 svensk tid) Kina – Sverige

 

Möjliga slutspelsmotståndare

Skulle vi vinna gruppen väntar trean från grupp F eller G i kvartsfinal. Det skulle sannolikt vara Australien/Kanada eller Nya Zeeland/Colombia

Skulle vi bli tvåa väntar tvåan i grupp F i kvartsfinal. Troligtvis Australien eller Kanada men det skulle inte förvåna mig om det blir Tyskland igen.

Går vi vidare som två av tre treor så väntar vinnaren i grupp G i kvartsfinal, sannolikt USA eller Frankrike.

 

En som vi tyvärr inte får se i OS är 28-åriga tyska mittfältaren Nadine Keßler som idag meddelat att fotbollskarriären är över efter en lång frånvaro p.g.a. skador. Den alldeles för korta karriären innehöll bl.a. tre fantastiska säsonger i Wolfsburg från 2011-12 till 2013-14 där det blev två ligatitalar och två Champions League-titlar, en EM-titel med landslaget 2013 och titeln världens bästa spelare 2014.

By

Truppen mot Slovakien

Sverige möter Slovakien på bortaplani EM-kvalet 8:e april.  Matchen ger en chans att få igång lite anfallsspel igen men om anfallsspelet är tillräckligt bra för än OS-turnering kommer man dock inte kunna bedöma från denna match. Slovakien har numera visserligen ganska många utlandsproffs men man saknar de riktiga toppspelarna och är inte ett lag som ska kunna matcha Sverige.

Endast en förändring har gjorts i truppen och det är Petra Andersson som har fått lämna och in har istället Tove Almqvist kommit. Ett spännande byte och ett lämpligt motstånd för henne att förhoppningsvis få debutera mot.

Jag hade hoppats på Michelle de Jongh och/eller Irma Helin i truppen men Almqvist känns som ett spännande alternativ, om än kanske lite svagare defensivt. Almqvist spelar ju dessutom i den offensiva mittfältsrollen,  där jag antar att Pia Sundhage vill använda henne, till vardags i Linköping . Man får nu in kreativitet på mittfältet som saknats lite tidigare.

Noterbart i övrigt är att Pia Sundhage tagit ut Elin Rubensson som mittfältare och det blir intressant att se hur hon tänkt använda henne på tremannamittfältet. Det blir åter en lite ny position för henne.

Målvakter
Hilda Carlén, Piteå IF
Hedvig Lindahl, Chelsea LFC
Emelie Lundberg, Eskilstuna United

Försvarare
Jonna Andersson, Linköpings FC
Emma Berglund, FC Rosengård
Magdalena Ericsson, Linköpings FC
Nilla Fischer, VfL Wolfsburg
Freja Hellenberg, Kopparbergs/Göteborg FC
Lina Nilsson, FC Rosengår
Jessica Samuelsson, Linköpings FC
Linda Sembrant, Montpellier

Mittfältare
Tove Almqvist, Linköpings FC
Emilia Appelqvist, Djurgården
Lisa Dahlkvist, Paris Saint-Germain
Josefin Johansson, Piteå IF
Elin Rubensson, Kopparbergs/Göteborg FC
Caroline Seger, Paris Saint-Germain

Anfallare
Stina Blackstenius, Linköpings FC
Pauline Hammarlund, Kopparbergs/Göteborg FC
Sofia Jakobsson, Montpellier
Fridolina Rolfö, Linköpings FC
Lotta Schelin, Olympique Lyonnais
Olivia Schough, Eskilstuna United

OS-truppen ska för övrigt bestå av 16 utespelare och två målvakter, och inte 18 utespelare som i den senaste turneringen.

By

Lagen i Rio 2016

Hur svårt ska det vara att få en turnering med 16 lag? Ytterligare platser till Europa och Asien skulle ju bara höja nivån på turneringen som dessutom skulle få ett vettigt format. Men här är de 12 lag som gör upp om det i Rio 2016. Turneringen inleds 3:e augusti och finalen spelas 19:e augusti.

AFC: Australien och Kina
Australien ställde till det för Sverige i VM och visade musklerna i det asiatiska OS-kvalet. Ett lag att se upp med och en outsider i medaljkampen. Kina är också lite på gång efter ett antal ganska svaga år, men någon medalj tror jag inte laget når. Silvermedaljörerna från OS i London, Japan, missar alltså OS denna gång.

CAF: Sydafrika och Zimbabwe.
Spännande med nykomliongar i stora turneringar men utan att någonsin sett Zimbabwe spela så lär nog laget få det svårt i Rio. Sydafrika var med i förra OS men imponerade vl inte direkt även om man lyckades ta poäng av Japan. Hade gärna sett Nigeria och Kamerun igen. Nigeria som ju nu äntligen kanske kan få lite ordning och ta ut de bästa spelarna när nu bl.a. Perpetua Nkwocha sett till att man ska spela på FIFA-datum framöver.

CONMEBOL: Brasilien och Colombia
Ska Brasilien lyftas till framgång av hemmapubliken? Det känns tveksamt för laget som varit väldigt ojämnt de senaste åren. Omöjligt är det dock inte. Colombia överraskade positivt under VM i somras men tar knappast medalj.

CONCACAF: Kanada och USA
Som regerande världsmästare och med tre raka OS-guld i bagaget kommer USA få finna sig i favoritskapet. Man är nästan alltid är bäst när det gäller och vinner även när spelet inte riktigt stämmer. Kanada måste höja sig ett par snäpp om det ska bli medalj och det gjorde man senast i OS i London.

OFC: Nya Zeeland
Har mer eller mindre friplats till alla stora turneringar. Ibland svårslagna men knappast en medaljkandidat.

UEFA: Frankrike, Sverige och Tyskland
Frankrike och Tyskland är förstås starka medaljkandidater och lag som Sverige ska försöka undvika så långt som möjligt. På pappret de främsta hoten mot USA. Sverige går knappast in i turneringen med något favoritskap men kan man behålla arbetsmoralen och förbättra passningsspelet med ett par hundra procent så finns medaljen inom räckhåll.

Lottningen sker 4:e april. Hur seedningsgrupperna kommer att se ut är inte lätt att veta. Den här gången behöver i alla fall Sverige inte oroa sig för att petas från första seedningsgruppen som varit fallet vid ett par andra turneringar på senare år. Man vågar väl knappast peta Tyskland och skapa en europeisk grupp, eller?

Kanske blir det ungefär så här:
Brasilien, USA, Tyskland
Frankrike, Sverige, Kanada
Kina, Australien, Nya Zeeland
Colombia, Sydafrika, Zimbabwe

By

Inför OS-kvalet

Tre tuffa matcher mot ganska jämnbördigt motstånd väntar Sverige i ett nervkittlande OS-kval den kommande dryga veckan. Ett lag ska till OS i Rio och det är inbördes möten som gäller i första hand för att skilja lagen åt om de hamnar på samma poäng. Sveriges matcher sänds på Kanal 5.

På onsdag 15:00 inleds även U20/U23-landslagets turnering i La Manga med match mot USA. Se svenska truppen på svenskfotboll.se. Matcherna kostar 89kr att se live på La Manga TV.

På torsdag 12:00 drar även F19-landslaget igång i La Manga med match mot Italien.  Se svenska truppen på svenskfotboll.se. Även de matcherna sänds av La Manga TV.

 

Sverige

Jag känner mig klart mer positiv till Sveriges spel nu jämfört med inför VM i somras. Man har vågat lyfta in lite nytt blod, har fler spelare i bra form och ett spelsystem som jag har klart större tro på. Jag tycker dessutom att man har den bästa bänken av lagen och sammantagetgör det att jag hoppas och tror på svenskt avancemang. Men då krävs det att man presterar i varje match och visar energi, vilja och beslutsamhet i alla lagdelar.

sverige_os_kvalHedvig Lindahl (Chelsea) vaktar förstås det svenska målet och forsätter förhoppningsvis att se så stabil ut som hon gjort det senaste året. Jag känner mig numera också väldigt trygg med Hilda Carlén (Piteå) som andraval efter hennes starka 2015. Emelie Lundberg (Eskilstuna) ser jag som tredjevalet.

I backlinjen har vi Nilla Fischer (Wolfsburg) som efter ett tveksamt VM ser ut att ha hittat tillbaka till toppformen igen. Mittbackskollegan Linda Sembrant (Montpellier) har ett bra år bakom sig och känns väldigt trygg i sin roll. Emma Berglund (Rosengård) är en rutinerad och bra reserv på bänken. Freja Hellenberg (K/Göteborg) är ganska långt från startelvan.

Jag hoppas att Jessica Samuelsson (Linköping) är redo för spel och kan kompensera de kanske aningen långsamma mittbackarna. Hennes energi tror jag också är bra att få in på planen. Magdalena Ericsson (Linköping) är troligt förstaval på som vänsterback. Lina Nilsson (Rosengård) och Elin Rubensson (K/Göteborg FC) är också absolut tänkbara startspelare medans jag tror att Jonna Andersson (Linköping) får inleda på bänken.

Det centrala mittfältet är starkt då Caroline Seger (PSG) och Lisa Dahlkvist (PSG) visat väldigt god form den senaste tiden. Det lilla orosmolnet är den lilla skada Seger har dragits med vilket gör att hon kanske inte kan få full speltid. Övriga trion centrala mittfältare, Emilia Appelqvist (Djurgården), Josefin Johansson (Piteå) och Petra Andersson (Eskisltuna) är bra men ändå inte på samma nivå. Appelqvist är nog den som har störst chans att ta plats i startelvan.

Jag tror aldrig konkurrensen om de offensiva platserna i laget har varit så hård och samtliga sex anfallsalternativ känns som väldigt bra startspelare. Om inte Olivia Schough (Eskilstuna) tar plats i en offensiv roll på mittfältet så tror jag ändå det är trion Schough, Lotta Schelin (Lyon) och Sofia Jakobsson (Montpellier) som man inleder turneringen med då de är mest samspelta. Jag hoppas att man vågar byta ut dem om det inte fungerar för Fridolina Rolfö (Linköping), Stina Blackstenius (Linköping) och Pauline Hammarlund (K/Göteborg) är ju alla utmärkta alternativ i god form.

 

Norge (Onsdag 2/3 19.30)

Att Norge väntar redan i första matchen känns ganska bra. De har ju ännu fler spelare än oss som inte är i säsong just nu och förhoppningsvis är lite ringrostiga. Jag tycker att Sverige i dagsläget har en starkare trupp än Norge men vi har ofta väldigt svårt mot dem och de är ju som regel bäst när det gäller. Kanske kan vi slå dem med deras egen medicin. Vi spelar ju numera med den klassiskt norska 4-3-3-uppställningen medans de under sin nya förbundskapten gått över till klassiskt svenska 4-4-2.

Av de Sverigebaserade norskorna så har både June Pedersen och Ingrid Schjelderup petats. Mer omskrivna har petningarna av Solveig Gulbrandsen och målvakten Ingrid Hjelmeseth varit. Jag skulle definitivt haft med både Gulbrandsen och Hjelmseth i truppen. Risk att slå upp en skada har angetts som officiell orsak till att Hjelmseth inte finns med men eftersom hon själv tycks vilja vara med i truppen så ska hon förstås vara där. Särskilt som man nu kommer med en väldigt orutinerad målvaktstrio med 19-åriga Cecilie Fiskerstrand (LSK) som försteval. Sätta press på målvakten är alltså någat Sverige bör göra. Kristine Nøstmo (Trondheims-Ørn) och Josefine Ervik (Vålerenga) är reservmålvakter och de har inga A-landskamper.

norge_os_kvalYtterbackarna känns inte omöjliuga och ska utmanas. Ingrid Moe Wold (LSK) spelar till höger och Elise Thorsnes (Avaldsnes) eller Andrine Tomter (Kolbotn) lär hamna på vänsterbacksplats. Anfallaren Thorsnes är fortsatt lite ovan på positionen och det bör man förstås också försöka utnyttja om hon spelar. Starkt mittfältspar i Marita Skammelsrud Lund (LSK) och Nora Holstad Berge (Bayern München). Ganska orutinerade Stine Reinås (Stabæk) är mittbacksreserv.

Lite frågetecken finns på det centrala mittfältet där Ingvild Stensland (Stabæk) och Lene Mykjåland (LSK) är tillbaka från skada. Stensland har ju varit borta väldigt länge och bör vara matchovan men Mykjåland har en väldigt stark säsong bakom sig och är lite av spelfördelaren i laget. Mykjåland har ju tidigare varit utmärkt i den offensiva mittfältsrollen på tremannamittfältet, frågan är om man satsar på henne även i 4-4-2. Maren Mjelde (Avaldsnes) är nog tämligen given och har ofta haft mittbacken Trine Rønning bredvid sig den senaste tiden. Gry Tofte Ims (Klepp) och Andrine Hegerberg (K/Göteborg FC) är övriga centrala mittfältsalternativ. Jag tycker Sverige ska ha god chans att ominera på mittfältet.

Emilie Haavi (LSK) och Kristine Minde (Linköping) har bra fart på kanterna och på topp finns supertalangerna, tekniska Caroline Graham Hansen (Wolfsburg) och starka Ada Hegerberg (Lyon). Duon på topp borde ju kunna komplettera varandra helt perfekt om de får spelet att stämma. Det känns bra att vi har rejält med fysik på mittbackarna när vi ställs mot Hegerberg som är väldigt stark i boxen. Graham Hansens oförutsägbara spelstil kanske passar svenska backarna sämre så hon ska nog helst hållas felvänd. I truppen finns ju även Isabell Herlovsen (LSK) som sänkt Sverige tidigare. Lisa-Marie Utland (Trondheims-Ørn), Synne Jensen (Wolfsburg) och snabba Hege Hansen (Avaldsnes) är andra offensiva alternativ i truppen.

 

Schweiz (Lördag 5/3 19:30)

Schweiz känns som en lika tuff motståndare som Norge och har ju gått framåt snabbt de senaste åren. Fortsatt ibland lite ojämna i prestationerna men med en väldigt hög högstanivå. Man har också hela startelvan igång i seriespel, de flesta i den starka tyska ligan. Breddmässigt har man också blivit mycket starkare de senaste åren men jag ser kanske ändå inte så många matchvinnare på den schweiziska bänken.

För ett knappt år sedan forlorade Sverige mot Schweiz med 1-3 i ett riktigt bottennapp från svensk sida. Jag ver rejält missnöjd med den insatsen och gav endast Hanna Folkesson godkänt (se blogginlägg). Folkesson är ju inte med nu och övriga laget känner förhoppningsvis stark revanchlust. Den gången stressade Schweiz sönder det svenska spelet helt och jag hoppas på det motsatta den här gången med ett mycket mer energifyllt Sverige.

schweiz_os_kvalSchweiz svaghet finns i defensiven även om man numera även här har en ganska stark uppställning. Gaëlle Thalmann (Fiorentina) vaktar målet och är är ibland riktigt bra, men inte alltid superstabil. Seraina Friedli (Zürich) och Stenia Michel (Jena) är reservmålvakter och klassen sämre.

Troligt att Lia Wälti (Turbine Potsdam) får kliva ner från mittfältet till backlinjen igen och bilda ett ganska starkt mittbackspar tillsammans med Caroline Abbé (Bayern München). Rahel Kiwic (Duisburg) är främsta mittbacksalternativet. Unga men ändå så stabila Noëlle Maritz (Wolfsburg) är nog given som ytterback, frågan är bara på vilken kant. Offensiva Rachel Rinast (Köln) kan bli vänsterbacksvalet. Selina Kuster (Zürich) är en annan tänkbar startspelare på ytterbacksplats. Tidigare Sunnanå-spelaren Sandra Betschart (Duisburg) finns också som alternativ.

På mittfältet har man ofta tuffa Vanessa Bernauer (Wolfsburg) som mer defensivt inriktad central mittfältare och spelskickliga och lite luriga Martina Moser (Hoffenheim) i en mer offensiv roll.  Lara Dickenmann (Wolfsburg) visar fin form i Wolfsburg och är förstås i givet laget och ett alternativ på ett antal olika positioner, världsklass.  Ett alternativ på många positioner är också Ana-Maria Crnogorčević (Frankfurt) men spelar troligtvis på kanten i backlinjen eller på mittfältet. Vänsterfotade Vanessa Bürki (Bayern München) har haft skadeproblem men är en annan potentiell startspelare. Unga duon Cinzia Zehnder (Freiburg) och Sandrine Mauron (Zürich) finns också som mittfältsalternativ.

Ramona Bachmann (Wolfsburg) har inte riktigt brilljerat i sin nya klubb men vi är ju alla bedvetna om vad hon kan hitta på av ingenting och är ändå lagets giftigaste offensiva vapen. Hon kompletteras troligtvis av Fabienne Humm (Zürich) som är en riktigt skicklig kontringsspelare. Formstarka teknikern Meriame Terchoun (Zürich) kan vara ett alternativ i offensiven. Eseosa Aigbogun (Basel), Barla Deplazes (Zürich) och Florijana Ismaili (Zürich) är nog främst inhoppare.

 

Nederländerna (Onsdag 9/3 19:30)

Det holländska laget känns i mina ögon svagast men har å andra sidan hemmaplan vilket gör att det kanske jämnar ut sig mot övriga. Förhoppningsvis har deras chans att vinna gruppen redan försvunnit när vi möter dem. Eller också är det en ren gruppfinal, vem vet. Ett par sena återbud från van der Gragt och Martens (Jeslynn Kuijpers och Myrthe Moorrees, båda från PSV,ersätter) ställer till det lite för lagets annars samspelta och passningsskickliga startelva. Bänken är inte överdrivet stark och jag tycker det finns flera spännande spelare som har lämnats utanför truppen och personligen hade jag haft med både bl.a. Jill Roord och Renate Jansen.

nederland_os_kvalSari van Veenendaal (Arsenal) har varit det klara förstahandsvalet som målvakt under Loes Geurts (K/Göteborg FC) skadefrånvaro och jag skulle inte tro att man väljer att byta tillbaka nu. Angela Christ (PSV) är tredjevalet.

Kraftfulla Stefanie van der Gragt (Twente) är numera given i mittförsvaret och har ett starkt år bakom sig. Varken hon eller mittbackskollegan, vänsterfotade Mandy van der Berg (Liverpool) är dock särskilt kvicka och det bör Sverige kunna utnyttja. Merel van Dongen (Ajax) är ett bra mittbacksalternativ medan Danique Kerkdijk (Twente) nog främst är reserv.

På ytterbacksplats har en del olika alternativ testats, ofta med mittfältaren Desirée van Lunteren (Ajax) som högerback. Hon tycker jag är en liten säkerhetsrisk för laget och definitivt en spelare våra anfallare ska utmana lite extra. Dominique Janssen (Arsenal) kan kanske bli valet som vänsterback. Kika van Es (PSV)  och Claudia van den Heiligenberg (Jena) är andra alternativ.

Det centrala mittfältet är samspelt för här har man ganska länge spelat med trion Anouk Dekker (Montpellier), Sherida Spitse (LSK) och Daniëlle van de Donk (Arsenal). Välväxta Anouk Dekker är stark i defensiven. Spitse är något av lagets speluppläggare men inte världens mest tempostarka spelare så henne finns det dubbla skäl att pressa lite extra. Daniëlle van de Donk är främst skicklig i offensiven och kommer gärna i djupled. Renée Slegers (Linköping), Tessel Middag (Ajax) och Jackie Groenen (Frankfurt) är andra mittfältsalternativ. Även Kelly Zeeman (Ajax) som kan spela på många positioner.

Offensivt så gäller det att se upp med kontringar på Manon Melis (Seattle) men det är förstås alla svenska försvarare väl medvetna om. Det samma gäller Lieke Martens (Rosengård) vana att bryta in från kanten och komma till avslut. Vivianne Miedema (Bayern Müchen) har kanske inte visat toppform på senare tid men kan komma till bra avslut på alla möjliga sätt och ska ha bollen så lite som möjligt i närheten av vårt straffområde. Eshly Bakker (Ajax) och snabba Shanice van de Sanden (Liverpool) är alternativ i offensiven.

By

OS: Sverige insats

Att åka ut i kvartsfinal mot Frankrike är inget fiasko även om man så klart hade hoppats på mer. Frankrike hade dessutom mycket väl kunnat vara i final som man spelade semifinalen. Sveriges stora problem är fortsatt passningsspelet som jag vill påstå  under turneringen tillhört de allra sämsta. Jag tycker verkligen inte vi ska behöva ligga så långt efter ett lag som Kanada i passningskvalitet som vi har gjort under det här mästerskapet.

Positivt är att försvaret har hållit ihop det bra och motståndarna har inte lyckats skapa särskilt många chanser när de mött Sverige. Men så har Sverige också bland topplagen varit det klart defensivaste laget. Kanske har osäkerheten om försvaret ska hålla eller inte gjort att man inte vågat anfalla med så mycket folk som man måste göra om man ska hota på den här nivån. För i offensiven har det helt klart sett blekt ut mot de bättre lagen med mycket få skapade målchanser och väldigt korta anfall med lite folk.

Vidare så tycker jag att man skulle vilja se fler uppoffrande löpningar i offensiven än vi har gjort. Om man åter jämför med t.ex. Kanada så känns som att deras spelare löper otroligt många fler meter under en match än de svenska och får därmed också med fler spelare i anfallet. Nu har jag ingen som helst statistik på det men bara en känsla jag får.

1. Hedvig Lindahl. Levde tyvärr upp till farhågorna jag skrev om i presentationen av OS-truppen: ”…tar ibland kostsamma felbeslut och löper ofta risken att få bollen lobbad över sig.” Lobben mot Sydafrika spelade visserligen ingen roll resultatmässigt däremot var ingripandet vid Frankrikes ledningsmål rejält kostsamt. Spelade annars bra större delen av turneringen och gjorde många bra ingripanden men glänste inte heller med några monsterräddningar.

2. Linda Sembrant. Stabil turneringen igenom. En av de bättre i Sverige mot Frankrike, där hon även hade en fin nick tätt utanför. Många bra brytningar som tidigt stoppade motståndaranfallen, stark en mot en och oftast säker i passningsspelet. Behöver bli starkare i luftduellerna i defensivt straffområde och kanske aningen snabbare.

3. Emma Berglund. Stabil mästerskapsdebut. Gjorde några viktiga sista-sekunden-brytningar. Bortsett från ett par farliga felpass även säker i passningsspelet. Behöver liksom Sembrant bli bättre i luftrummet i defensivt straffområde.

4. Annica Svensson. Gjorde sitt jobb när hon kom in som det defensiva alternativet i ett redan defensivt lag. Fortsatt stark i defensiven men hotade bara någon enstaka gång i offensiven. Måste förbättra passningsspelet.

5. Nilla Fischer. Kanske Sveriges bästa spelare i turneringen. Som vanligt en stark bollvinnare i defensiven men var faktiskt också en av Sveriges bästa spelare offensivt. Tröttnade betänkligt mot slutet av matcherna men visade kämpaglöd som ingen annan i laget.

6. Sara Thunebro. Var tillsammans med Fischer en av få som visade verklig inställning och vilja. Sett över hela turneringen en av de bättre i Sverige men vid några tillfällen bortgjord i defensiven. Vågade följa med i offensiven även om hon inte fick så mycket uträttat där.

7. Lisa Dahlkvist. Kämpade och slet och gjorde säsongens bästa matcher under OS men är ändå en bit från toppformen  från VM förra året. Inte lika bra i passningsspelet som hon kan vara.

8. Lotta Schelin. Jobbade hårt ensam på topp men fick få bollar att jobba med. Det gnistrade inte lika mycket om Lotta som i VM förra året och kanske spökade den lilla skadan innan OS litegrann ändå. Kan så mycket mer men kan inte göra allt själv heller.

9. Kosovare Asllani. Fick ganska lite speltid men var ändå inblandad i flera av Sveriges mål och får klart godkänt i sin mästerskaps-comeback. Försvinner dock stundtals i matcherna.

10. Sofia Jakobsson. Gör sig inte riktigt bra som yttermittfältare när hon måste ta så stort defensivt ansvar. Hade passat bättre som anfallspartner till Lotta Schelin eller åtminstone med en klart offensivare utgångsposition. Stort plus för att hon vågar utmana.

11. Antonia Göransson. Fick väldigt lite speltid och var inte alls med i spelet när hon kom in.

12. Marie Hammarström. En av få spelare i truppen som imponerat under OS. Många vassa inlägg och kom ofta själv till bra avslutslägen. Jobbade även hårt i defensiven.

13. Lina Nilsson. Hade nog förväntat mig lite mer av Nilsson i offensiven, men några riktigt fina inlägg blev det i alla fall. Stabil insats defensivt.

14. Johanna Almgren. Hade nog behövt lite mer atchträning efter sina skador under våren. Fick inte alls till det i det offensiva spelet men jobbade precis som övriga i laget bra i defensiven.

15. Caroline Seger. Stundtals lysande i passningsspelet men under alldeles för korta perioder under matcherna. Jobbade hårt i defensiven men såg aningen seg ut i djupledslöpningarna.

16. Madelaine Edlund, 17. Malin Levenstad, 18. Sofia Lundgren fick lite eller ingen speltid.

Kort och gott kan man väl sammanfatta det som att ingen i Sverige var direkt dålig utan de flesta i laget stod helt klart för stabila insatser under turneringen. Men alldeles för få spelare höjde sig eller spelade på sin allra högsta nivå vilket man kanske ändå ska kunna begära när det är OS. Men som den här turneringen tydligt har visat så är det tätt mellan de 7-8 främsta lagen i toppen och det var helt klart det offensiva lagspelet samt den vanliga akilleshälen, de defensiva fasta situationerna, som fällde Sverige denna gång. Vi får ta nya tag mot EM nästa år där vi förhoppningsvis får se ett Sverige som vill spela offensiv och positiv fotboll med ett distinkt passningsspel av hög kvalitet.

 

By

OS – 11:an

Jag har valt att ta ut OS-11:an från de fyra semifinal-lagen Frankrike, Kanada, USA och Japan.  Det blir en (väl) offensiv elva men jag tycker nog de offensiva spelarna imponerat mest just hos dessa fyra lag.

I mål ställer jag Hope Solo. Fram till finalen var hon väl egentligen inte bättre än någon annan målvakt i turnering. Väl i final visade hon klass med ett par superba räddningar som såg till att guldet hamnade hos USA.

I backlinjen satsar jag på tre mittbackar. Inför Sveriges match mot Frankrike nästan sågade jag Laura Georges som Frankrikes svaga länk. Tyvärr spelade hon upp sig rejält under turneringen och var lysande mot Sverige och även i övriga slutspelsmatcher. Landslags- och klubbkollegan Wendie Renard får också plats i backlinjen. Mycket stark i luftrummet och även mycket brytningssäker. Mogen i sitt spel för att bara vara 22 år och båda fransyskorna är för övrigt mycket skickliga även i offensivt straffområde. Tredje spelare i backlinjen blir Japans Saki Kumagai som nästan aldrig gör en dålig match. Nästan alltid rätt placerad och lugn och trygg med bollen.

Som turneringens kanske bästa defensiva mittfältare håller jag Kanadas Desiree Scott. Den lilla kanadensiskan hade stor del i Kanadas framgång med sin placeringssäkerhet som gång på gång bröt motståndarnas anfallsförsök. Carli Lloyd är visserligen starkare offensivt en defensivt men kan inte hålla henne utanför 11:an efter de fantastiska målen i finalen så hon får en plats på defensivt mittfält.

Turneringens skyttedrottning, Kanadas Christine Sinclair, får en offensiv roll på mittfältet. Oerhört skicklig och svårstoppad när hon får målvittring.  Japans Aya Miyama och USAs Meghan Rapinoe får ta varsin kant. Miyama gjorde åter en mycket bra mästerskapsfinal och är ett sylvasst vapen på fasta situationer med sina precisa frisparkar och hörnor. Mycket bra  spelförståelse och passningsspel. Rapinoe hade ingen lysande final men har annars varit en av USAs bättre i turneringen. Mycket bra skott och inlägg.

I anfallet sätter jag supersmarta Yūki Ōgimi och supersnabba Alex Morgan. Jag måste säga jag har varit lite tveksam till Ōgimis storhet fram till den här turneringen där hon tillhört turneringens allra främsta spelare. Löper nästan alltid rätt och är svår att ta bollen ifrån, måste dock bli lite effektivare.  Alex Morgan sysselsatte stundtals ensam Japans försvar med sin snabbhet och sin smarta löpningar i djupled.

Det finns dock fler spelare i lagen som har varit bra. I Frankrike har hypersnabba Élodie Thomis gjort en riktigt bra turnering och också Sonia Bompastor har varit bra om än kanske inte lika lysande som i VM förra året. Eugénie Le Sommer har varit briljant i sina inhopp och stundtals även Camille Abily . Franska stjärnan Gaëtane Thiney hade jag nog förväntat mig lite mer av men hon har bara blixtrat till några gånger, det samma gäller Louisa Necib.

Ovanligt få har stuckit ut i USA men hela laget har ändå gjort stabila insatser och lagets styrka är att spelarna är så bra även när de inte briljerar. Japans Homare Sawa och Aya Sameshima har växt in i turneringen man kanske inte riktigt nått samma nivå som i VM förra året. I Kanada har Melissa Tancredi varit bättre än jag någonsin sett henne och hon var också nära att komma med i 11:an. Även Sophie Schmidt och Diana Matheson har imponerat hos bronsmedaljörerna.

 

By

OS: USA – Japan 2-1

GULD till USA. Två grymt snygga mål av Carli Lloyd säkrade segern för USA i en mycket underhållande och välspelad OS-final.

Lite slappt försvarsspel av Japan i början av matchen gav USA en drömöppning när Lloyd nickade in 1-0 framspelad av Alex Morgan. Alex Morgan var het hela matchen och hotade ständigt Japans försvar. Knappt tio minuter in i andra halvlek satte Lloyd 2-0 med ett underbart långskott. Det dröjde dock inte alltför länge innan Yūki Ōgimi satte 2-1 efter kalabalik och flipperspel i USAs straffområde.

Japan skapade en mängd chanser under matchen men var inte lika vassa som USA i avslutslägena och i USAs mål visade också Hope Solo sin storhet men några riktigt bra räddningar. Oavgjort efter fulltid hade rent spelmässigt känts mer rättvist, men det gäller som sagt att sätta sina chanser. Det är bara att gratulera Pia Sundhage och hennes vinnarskallar till ännu ett OS-guld, USAs fjärde av fem möjliga.

 

By

OS: USA – Japan 2-1

GULD till USA. Två grymt snygga mål av Carli Lloyd säkrade segern för USA i en mycket underhållande och välspelad OS-final.

Lite slappt försvarsspel av Japan i början av matchen gav USA en drömöppning när Lloyd nickade in 1-0 framspelad av Alex Morgan. Alex Morgan var het hela matchen och hotade ständigt Japans försvar. Knappt tio minuter in i andra halvlek satte Lloyd 2-0 med ett underbart långskott. Det dröjde dock inte alltför länge innan Yūki Ōgimi satte 2-1 efter kalabalik och flipperspel i USAs straffområde.

Japan skapade en mängd chanser under matchen men var inte lika vassa som USA i avslutslägena och i USAs mål visade också Hope Solo sin storhet men några riktigt bra räddningar. Oavgjort efter fulltid hade rent spelmässigt känts mer rättvist, men det gäller som sagt att sätta sina chanser. Det är bara att gratulera Pia Sundhage och hennes vinnarskallar till ännu ett OS-guld, USAs fjärde av fem möjliga.

 

By

OS: Kanada – Frankrike 1-0

Brons till Kanada! På övertid i andra halvtid sätter Diana Matheson säkert 1-0 när kanadensiskorna på ren vilja tar sig igenom Frankrikes försvar. Sophie Schmidts skott styrs av Sonia Bompastor ut till Matheson som kan sätta segermålet i öppen bur. Turneringens stora positiva överraskning Kanada tog därmed sin första medalj i ett världsomspännande mästerskap.

Det var annars Frankrike stod för det mesta och bästa av spelet, inte minst i andra halvlek när man hade en mängd chanser och prickade både stolpe och ribba. Precis som i semifinalen mot Japan föll dock Frankrike på precisionen i avsluten och många skott var inte ens nära mål. Frankrike får ladda om och kommer tillhöra favoriterna under EM i Sverige nästa år.

 

By

OS-Final: Torsdag 20.45

Imorgon är det alltså dags för reprisen av förra årets VM-final när USA och Japan drabbar samman i OS-finalen. Japan har imponerat i defensiven och har hittlls på fem matcher bara släppt in två mål. USA har varit ovanligt svagt i defensiven men har visat sina sedvanliga vinnarskallar och vänt svåra underlägen både mot Frankrike och Kanada.

Japan har inte briljerat offensivt men glimrar till ibland och jag har nog aldrig sett toppforwarden Yūki Ōgimi bättre än nu under OS. Om nu Homare Sawa och Aya Miyama kan komma upp i den verkliga storformen när det gäller som mest så kan det nog bli jobbit för amerikanskorna. Jag håller dock ändå USA som klara favoriter och jag tror de får revanch för förra årets nederlag och tar sitt tredje raka OS-guld.

Matchen spelas alltså imorgon torsdag 20.45 och visas i SVT24