Sverige lämnar USA efter två möten med Kanada som slutat 0-1 (info på svenskfotboll.se) och 1-1 (info på svenskfotboll.se). Ingen seger och bara ett gjort mål mot Kanada får betraktas som ganska svagt. Även om det är VM-värden vi pratar så är det ett lag som sällan imponerar utanför just mästerskapen. Hur mycket något av lagen imponerade den här gången kan jag inte uttala mig om eftersom bara korta klipp med höjdpunkter har sipprat ut från mötena.

Ett enda mål på två matcher är förstås inte godkänt när man har en förbundskapten som hellre vinner med 5-4 än 1-0. Att Sverige gör så få mål kan ju förstås ha att göra med att väldigt få av spelarna har varit heta målgörare i år. Exempelvis får ingen av de hetaste målskyttarna i Damallsvenskan (Jenny Hjohlman, Sara Lindén, Fridolina Rolfö, Lina Hurtig) särskilt mycket speltid i landslaget. Att höstens hetaste spelare, Fridolina Rolfö, inte ens får spela en hel halvlek under turneringen gör mig bara irriterad.

Jag hoppas också att Sverige i fortsättningen ställer högre krav på arrangemanget när man man väljer att spela träningslandskamper så långt bort. Att spela på halvrisiga gräsplaner utan publik känns inte rätt när VM väntar på konstgräs med förhoppningsvis mycket publik. Det är heller ingen vidare marknadsföring för landslaget när väldigt lite om matcherna rapporteras här hemma.

Jag är också förvånad att man inte valde att testa Magdalena Ericsson mer med tanke på hur få ytterbackar man hade i truppen men hpon fick åtminstone en hel halvlek. Glädjande ändå att Marija Banusic fick gott om speltid, hon är ändå lite av en matchvinnartyp. Enligt rapporterna ett bra inhopp som anfallare i första mötet, men fick spela yttermittfältare i det andra där jag kanske inte tror hon kommer lika mycket till sin rätt på landslagsnivå ännu. Två som fick mycket speltid var debutanterna Mia Carlsson och Malin Reuterwall. Reuterwall vaktade målet i hela den andra matchen. Även Lina Hurtig fick äntligen debutera och sopelade en halvlek.

---

Pia Sundhage tog med sig hela sex mittbackar till USA vilket för mina tankar över till valet av uppställning och jag tänkte därför nörda in mig lite på sifferkombinationen 3-5-2. 3-5-2 har blivit en oerhört populär uppställning runt om i Europa på senare tid. Storlaget Turbine Potsdam har ju länge framgångsrikt använt sig av uppställningen och nu har även bl.a. Bayern München anammat den. Även i Sverige har bl.a. AIK och Kristianstad framgångsrikt spelat med den uppställningen på senare tid.

Att Sverige skulle byta till den uppställningen ett halvår för VM är förstås högst osannolikt men jag tycker att det borde vara ett mycket intressant alternativ att ha i bakfickan. Framförallt så tycker jag att den passar väldigt bra för de spelare som Pia Sundhage vill ha på planen då jag tycker att man på ett bättre sätt kan utnyttja samtliga spelares kvaliteter.

Den skulle också kunna ge starkare defensiv när man möter de allra bästa lagen då den ju enkelt kan bli till något som mer liknar 5-3-2 vid behov. Just i defensiven tycker jag problemet ligger med nuvarande uppställning och val av spelare där det blivit stora luckor. Jag tror inte heller att offensiven skulle påverkas negativt av att det inte blir några renodlade yttermittfältare då vi inte har någon som riktigt lyckas fylla den rollen ändå.  Så här skulle det kunna se ut med de spelare Pia Sundhage gärna spelar med:

Hedvig Lindahl kommer ju inte vara med under hösten p.g.a. sin höftoperation men är ju ändå säkerligen målvakten som kommer stå i VM om allt går bra.

Med tanke på hur många duktiga mittbackar vi har så är det inte helt dumt att ha tre stycken av den varan. I trebackslinjen har förstås Nilla Fischer huvudrollen. Emma Berglund skulle ha mycket god chans att ta en av platserna och även Linda Sembrant om man inte vill ha ett snabbare alternativ som exempelvis Charlotte Rohlin. Med dessa tre mittbackar skulle Sverige också bli ännu giftigare vid offensiva fasta situationer med tre mycket nickstarka spelare. Det skulle troligtvis även stärka Sverige vid defensiva fasta situationer där man alltid sitter med hjärtat i halsgropen.

Ytterbackarna (som även blir yttermittfältare) som fått mest speltid på senare tid är Lina Nilsson och Sara Thunebro som båda skulle få mer utrymme att spela offensiv fotboll där deras styrka ligger. Thunebro har inte imponerat defensivt i landslaget och skulle få bättre understöd med en trebackslinje bakom sig. Formstarka Lina Nilsson  är också lite ojämn i defensiven men har imponerat i offensiven den senaste tiden och skulle kunna utnyttjas ännu mer offensivt i 3-5-2.

Caroline Seger skulle kunna ha ungefär samma roll som nu på mittfältet men säkerligen också kunna känna större trygghet i att följa med i offensiven då tillfälle ges och det skulle Sveriges offensiva spel helt klart tjäna på. De lite mer offensiva mittfältsrollerna går då till Therese Sjögran och Hanna Folkesson  som ju också gör sig bäst när de kommer in centralt även då de placeras på kanten.

Anfallsparet Kosovare Asllani och Lotta Schelin kommer nog inte bytas ut om de är i form till VM.

---

Min egen drömuppställning vad gäller 3-5-2 ser ut så här just nu:

Där skulle Caroline Seger få en lite mer offensiv roll på mittfältet där jag tycker hon kommer mer till sin rätt. Hon blir ändå lite spindeln i nätet med stort ansvar både offensivt och defensivt. Även om det ser ganska ljust ut på positionen för framtiden så är det just nu stor brist på kompletta centrala mittfältare. I dagsläget är det nog Hanna Folkesson och Lisa Dahlkvist samt skadade Josefin Johansson och möjligtvis Petra Andersson som kommer närmast.

Nilla Fischer flyttas upp som den defensivare av de tre centrala mittfältarna där jag tycker hon behövs oavsett uppställning. Eftersom sannolikheten att det skulle hända är ungefär 0 så skulle Linda Sembrant, Mia Carlsson eller Lisa Dahlkvist vara mina alternativ där. Linda Sembrant får annars ta över Fischers roll i backlinjen i konkurrens med Mia Carlsson.

Trots att sex mittbackar fick åka till USA fanns det inte plats för Marina Pettersson Engström som dock är given i min trebackslinje. Ute till höger i backlinjen kan hon också få bra användning för sin fina högerfot. Emma Berglund tycker jag visar bättre och bättre form och för mig blir hon den tredje ”mittbacken” och tillför även en portion snabbhet.

Lina Nilsson känns given på högerkanten då hon kännts som ett Sveriges största hot offensivt på senare tid och visat vass form. Uppställningen borde också passa alldeles utmärkt för Elin Rubensson som skulle vara mitt alternativ på vänsterkanten. Hon har visat styrka i defensiven men skulle straffas lika hårt av sin brister i positionsspelet med denna uppställning. Hennes snabbhet kommer förstås väl till pass på kanten och de offensiva kunskaperna finns ju där sedan tidigare. Om Antonia Göransson skulle hitta gammal fin form igen så är det också en position hon är van att spela på från tiden i Potsdam.

Offensivt finns det många intressanta kombinationer. Jag tycker fortfarande att Kosovare Asllani gör sig väldigt bra i en offensiv mittfältsroll men där är förstås också Therese Sjögran ett lika bra alternativ. Det är också en roll där jag gärna skulle se att man testar Lina Hurtig.

Vilka som ska bilda anfallspar är också lite öppet. Lotta Schelin får nog fortfarande ses som relativt given. Hon är kanske lite mer ojämn numera men har högst högstanivå och motståndarna har stor respekt för henne. Bredvid Schelin henne skulle jag gärna se Fridolina Rolfö. Det är ett anfallspar som skulle ge rejäl tyngd och som jag också tycker kompletterar varandra ganska bra. Rolfös vänsterfot behövs också i laget.  Kosovare Asllani är förstås det andra uppenbara alternativet om hon inte spelar på mittfältet. I övrigt tycker jag att det är den unga duon Marija Banusic och Lina Hurtig man bör satsa på.

Sofia Jakobsson skulle jag vilja se ha en bättre målproduktion och då är också hon ett bra alternativ och hennes stora arbetskapacitet i offensiven gör henne extra nyttig. Hon och Jenny Hjohlman känns dock kanske snarare mer som alternativ än komplement till Schelin. Emma Lundh och Olivia Schough, som har stort förtroende hos Pia Sundhage, tycker jag måste visa klass och poängfabrikation i Damallsvenskan under våren om de ens ska vara aktuella för VM. Om Malin Diaz ska spela tycker jag hon måste ha något av en #10-roll strax bakom exempelvis Schelin för jag tycker inte att hon räcker till i det defensiva spelet mot starkt motstånd för att ta en mittfältsplats. Utanför Sundhage-radarn finns ju också Sara Lindén som ett bra offensivt alternativ.