Tävlingssäsongen igång & VM-chanser efter Algarve


Jag hade en plan om att få ut åtminstone ett inlägg i månaden i år men jag har svårt att få tiden att räcka till och det sprack redan i februari. Jag ska försöka bättra mig så att inte bloggen dör helt. Jag ser fortfarande lika mycket fotboll som tidigare så dags att dela med sig lite av mina tankar.

Svenska Cupen har dragit igång den svenska tävlingssäsongen. Intresset för cupen är ju fortsatt inte skyhögt men den fyller åtminstone en funktion nu med ordentliga matcher redan tidigt på säsongen även om det är viss försäsongskänsla över många av dem.

Kopparbergs/Göteborg, Kristianstad, Djurgården och Piteå heter helgens semifinallag. Med tanke på motstånd så är det Göteborg och Kristianstad som imponerat mest hittills men mästarna Piteå har inte behövt bekänna färg ännu.

Damallsvenskan är också bara en månad bort nu och jag ska väl förhoppningsvis hinna återkomma lite den innan dess, men lovar inget. Det känns som att det kan bli en spännande topp- och bottenstrid även i år.

Precis som cupformatet så diskuteras ju även serieformatet med jämna mellanrum. Medans man i Norge ska banta serien till 10 lag så snackas det i Sverige snarare om en utökning, det hoppas jag att vi slipper se.

Jag ser helst att de största talangerna koncentreras till de 12 klubbarna för att serien ska fortsätta hålla god internationell klass när nu de större stjärnorna övergett Sverige. Med fler lag kommer serien bara späs ut ytterligare. Som jag varit inne på tidigare ser jag hellre någon slags mästerskapsserie om man absolut vill ha fler matcher.

Över till landslaget där ju ännu en upplaga av Algarve Cup är avklarad. Ingen jätteimponerande insats av Sverige sett över hela turneringen även om det började bra mot Schweiz. Det var inte det starkaste Schweiz man har sett men ändå riktigt fin insats av Sverige där man verkligen fick igång passnings- och anfallsspel.

Därefter följde ett bottennapp mot Portugal (visserligen till stor del med 10 spelare) och mot Kanada räckte inte Sverige till alls spelmässigt. Överraskande svagt i de båda matcherna tycker jag nog. Också ganska få spelare som imponerade i Algarve men här är min syn på spelarnas VM-chanser just nu.

Hedvig Lindahl fortsatt given etta i landslaget och det här är nog en av positionerna där glappet till ersättaren känns som allra störst. En Lindahl i form blir därför väldigt viktig för Sverige i VM.

Cajsa Andersson har tagit ett steg till i utvecklingen och ligger just nu bäst till för posten som andremålvakt, särskilt eftersom hon fått ett par chanser att vakta målet nu under vintern.

Zecira Musovic ligger nog bra till för den tredje målvaktsplatsen att döma av uttagningarna på senare tid. Emma Holmgren bör väl också ha viss chans med en stark vår i Linköping. .

Jennifer Falks fall blir nog bristen på speltid i klubblaget om hon nu inte räddas av klubbens cup-framgångar som kan ge fler matcher. Troliga holländska VM-målvakten Loes Geurts kommer ju sannolikt spela mest i Göteborg under våren. Synd för annars hade Falk fortsatt varit min favorit till en plats i truppen.

Mittbackstrion Nilla Fischer, Linda Sembrant och Magdalena Eriksson är givna VM-spelare och känns stabila. Det senaste året har de turats om om att se vassast ut och i Algarve var det Magdalena Eriksson som dominerade i backlinjen. Ytterligare en som nog kan känna sig ganska säker på en VM-plats är Amanda Ilestedt som inte imponerade lika mycket i Algarve som mot England tidigare i vinter, men känns ändå stabil.

Ytterbackarna/ wingbacksen Jonna Andersson och Hanna Glas är också givna. Båda har ett starkt år bakom sig även om ingen av dem kanske direkt imponerade i Algarve, men det var det å andra sidan inte många som gjorde. Bland försvararna känns också Nathalie Björn tämligen säker, inte minst för att hon är användbar på alla defensiva positioner i laget.

Ytterligare en eller ett par försvarare ska in. På högerkanten är förstås Jessica Samuelsson och Anna Oskarsson högaktuella om de kommer tillbaka från sina skador. Det har inte testats särskilt många spelare på vänsterkanten så Mia Carlsson lär ha viss chans för en plats i VM-truppen, men Eriksson kan förstås flyttas ut ett steg också. Sandra Adolfsson har fortsatt en liten VM-chans men riskerar nog att hamna precis utanför truppen.

Emma Berglund kan förstås bli aktuell här om hon börjar få mer speltid under våren efter sin segdragna skada. Jag har svårt att se att någon annan som inte varit med i landslaget det senaste året ska slå sig in här.

Caroline Seger och Elin Rubensson känns helt givna som centralt mittfältspar just nu och jag har svårt att se att något annat än skador skador ska ändra på det under våren. Starka alternativ till just Rubensson och Seger på det centrala mittfältet är det nämligen inte så gott om.

Tyvärr valde förbundskaptenen att inte inte ta med särskilt många centrala mittfältare till Algarve, lite märkligt med tanke på att det är en position som sliter rejält på spelarna. Testet med Zigiotti och Björn i Algarve föll inte riktigt väl ut. Framför allt Zigiotti kommer absolut inte till sin rätt så långt ner i planen men är ju ett spännande alternativ i andra positioner.

Julia Roddar missade Algarve p.g.a. skada och är väl kanske den som ligger bäst till av övriga för en central mittfältsplats och att hon även ser ut att komma att spela en del som vänster wingback i Göteborg under våren kan kanske stärka hennes chanser.

Julia Karlernäs petades lite oväntat till den truppen men har nog fortsatt en hyfsad chans att nå VM med en stark vår. Hanna Folkesson var med till Algarve men fick lite speltid och måste nog också göra en stark vår. Det samma gäller Filippa Angeldahl som också varit med i diskussionen det senaste året.

Personligen tycker jag att man missat att testa några av de mest intressanta alternativen. Som alternativ till Rubensson skulle jag gärna se Anna Welin, synd att hon inte alls fått chansen. Michelle de Jongh kunde också vara ett alternativ här efter sitt strålande 2018.

Jag tycker fortfarande att Petra Johansson känns som det säkraste alternativet till Seger som mer defensiv mittfältare men hon verkar inte alls aktuell och tycks också hamna i backlinjen hos Eskilstuna i år. Frida Boriero och Ellen Löfqvist kunde också ha varit intressant att se i A-landslaget.

Kosovare Asllani kan förstås flyttas ner på centrala mittfältet om det krisar men har sett het ut i offensivare positioner i år. Mot Schwiez briljerade hon verkligen.

Lina Hurtig visade bitvis klass i Algarve och bör vara given i truppen om hon håller sig skadefri under våren. Jag gillade Hurtig som central mittfältare i yngre år och även hon borde kunna vara ett backup-alternativ till Rubensson.

Andra spännande spelskickliga alternativ finns i Anna Anvegård och Julia Zigiotti som nog båda ligger bra till för en VM-plats, men det inte säkert att båda får plats. De fick inte riktigt möjligheten att visa upp sig i Algarve p.g.a. skada respektive utvisning. Högaktuell är förstås också Fridolina Rolfö bara hon kan hålla sig frisk och hel

Mimmi Larsson stärkte sina aktier avsevärt med ett starkt Algarve Cup och är nog väldigt nära VM nu. Stina Blackstenius bristande form oroar något men jag räknar med att hon kommer lyfta sig under våren. Sofia Jakobsson visar inte heller lysande form men känns ju ändå ganska given.

Det är redan 8 offensiva spelare nämnda och så många fler lär det inte finnas plats till. Olivia Schough är lite upp och ner i prestationerna men har ju varit given i trupperna på senare tid och tror nog att hon kommer med till VM.

Piteå-duon Madelen Janogy och Nina Jakobsson har också fått känna på A-landslaget det senaste året. Här känns Janogy hetast just nu efter flera intressanta insatser i vinter.

Även offensivt finns det en hel del offensiva outsiders som borde kunna vara aktuella men frågan är om de hinner imponera tillräckligt på förbundskaptenen under den korta vårsäsongen.

Pauline Hammarlund är tillbaka från skada och hittar hon målet under våren borde hon vara högaktuell, kanske också anfallskollegan Rebecka Blomkvist. Julia Spetsmark visade ju storform på senhösten men har av någon anledning inte blivit landslagsaktuell igen.

Lirarna Malin Diaz, Loreta Kullashi och Marija Banusic måste nog också visa form under våren om de skall bli aktuella. Kullashi och Banusic är ju riktiga joker-typer att ha i en trupp bara de i är i hyfsad form.

19 spelare tycker jag ser ganska givna ut att döma av tidigare uttagningar samt prestationer på senare tid. Inte många platser kvar att slåss om i så fall alltså. En målvakt, minst en central mittfältare och minst en försvarare till ska nog in i truppen sedan kanske det finns plats för en joker.

Offensiven i princip fulltalig ? Asllani given förstås. Svårt att se att Blackstenius eller Jakobsson skulle petas trots sviktande form. Även Schough tycks ha blivit en truppfavorit hos Gerhardsson. Larsson var bästa anfallare i Algarve och det talar för en VM-plats. Hurtig lär bara bli bättre under våren om hon är skadefri och en skadefri Rolfö bör också vara given. Anvegård hade ett så pass imponerande kort inhopp i Algarve att jag misstänker att hon har en stark vår framför sig.

Givna?

  • Målvakter: Lindahl, Andersson, ?
  • Försvarare:Fischer, Sembrant, Eriksson, Björn, Ilestedt, Glas, Andersson, ?
  • Centralt mittfält: Seger, Rubensson, ?
  • Offensiven: Asllani, Hurtig, Blackstenius, Larsson, Jakobsson, Rolfö, Anvegård, Schough

3 svar till “Tävlingssäsongen igång & VM-chanser efter Algarve”

  1. Kul att du hänger med ändå! Vi är glada och tacksamma för livstecknen, och för att citera en välkänd fotbollslirare från Degerfors, Åtvidaberg, Eindhoven mm: ”En gör så gôtt en kan.”

  2. Instämmer med föregående talare. Alltid lika intressant att ta del av dina tankar.

  3. Kul att höra av dig, du är väldigt saknad. Inte minst så här års när ingen annan erbjuder övergripande koll på silly season och försäsongsmatcher som du gjorde – i allsvenskan OCH elitettan. Existerande bloggar rapporterar liksom riktiga medier lite för godtyckligt, fläckvis och oregelubundet.