Ett år med Gerhardsson


Det har snart gått ett år sedan  Peter Gerhardsson tog över som förbundskapten och det är dags för lite landslagstankar.

10 landskamper har spelats och de har gett  7 segrar 2 oavgjorda och 1 förlust. Ett bra facit kan tyckas men den enda nationen på världsrankingens topp 20 som finns med bland segrarna är Kanada. Dess värre har två av av de största matcherna blivit inställda, finalen i Algarve cup samt kvalmatchen mot Danmark i höstas så det har hittills inte riktigt varit kniven mot strupen.

Så här i efterhand borde man kanske gått in med en ”kniven mot strupen-känsla” mot Ukraina för efter den bleka insatsen och förlusten i senaste landskampen så kommer det verkliga testet nu i månadsskiftet augusti-september då vi möter Ukraina och Danmark i de två sista och avgörande VM-kvalmatcherna.

Vad gäller landslagsuttagningarna så har jag varit betydligt mer positiv under Gerhardssons ledning än under Sundhages. Jag tycker att Gerhardsson i högre grad tagit ut formstarka spelare än vad Sundhage gjorde och dessutom använder spelarna på rätt positioner.  Spelmässigt har det dock ändå bara stundtals sett riktigt bra ut så ännu finns en del jobb att göra. Lite funderingar lagdel för lagdel:


Målvakter

På målvaktssidan är jag i princip helt överens med Gerhardssons uttagningar. 5 målvakter har ingått i landslagstrupperna det senaste året och det är också de 5 (Lindahl, Carlén, Musovic, Falk, Holmgren) som hade varit mina främsta alternativ.

Hedvig Lindahl har ytterligare en mycket stabil säsong bakom sig och är fortsatt ohotad etta på målvaktsposten och inte så mycket att säga om det. Hilda Carlén kändes som klar andremålvakt men graviditeten gör att hon blir borta från diskussionen en bra stund framöver.

Här är det Zećira Mušović som fått chansen  och som ser ut att ha tagit över posten som andremålvakt. Musovic är ju en spelare jag trott mycket på sedan 2013 när jag lanserade henne som tips som förstemålvakt i VM 2023. (det finns väl för övrigt anledning att komma tillbaka till det i övrigt inte helt klockrena VM-tipset) Jag tycker kanske ändå inte Musovic utveckling gått spikrakt uppåt de senaste åren och här finns fortfarande lite jobb att göra för att hitta en riktigt jämn hög nivå i sitt spel.

Jennifer Falk har gjort comeback efter skada och äntligen fått komma med i landslagssnacket igen. Jag skulle gärna se Falk som andremålvakt men hennes problem är den hårda konkurrensen i klubblaget där hon ju inte är given etta. Så länge hon får begränsat med speltid där blir det svårt att utmana om en plats i startelvan i landslaget.

Emma Holmgren tycker jag fortsätter att prestera bra och bör vara den som främst tampas med Musovic och Falk bakom Lindahl.

Jag tycker för övrigt att i princip samtliga svenska målvakter gjort det bra i Damallsvenskan i år men just nu tycker jag inte att någon av de andra  ändå utmanar de fem nämnda här.


Försvar

Även på försvarssidan är jag väldigt enig med Gerhardsson vad gäller uttagningarna.  11 av mina 12 huvudkandidater från Landslagsinventeringen av försvarare förra året har fått chansen i landslaget det senaste året. Det centrala försvaret är den lagdel där Sverige har klart bäst toppbredd så där är konkurrensen stenhård.

Det har varit ganska tydligt att Linda Sembrant, Nilla Fisher och Magdalena Eriksson har varit huvudalternativen i trebackslinjen med Amanda Ilestedt som fjärde alternativ när nu Emma Berglund är skadad. Här tycker jag väl kanske Eriksson är den som känns minst stabil men hon räddas till viss del av att vara en av få vänsterfotade alternativ på positionen.

Nathalie Björn har glädjande också funnits med vid något tillfälle men det är som sagt hård konkurrens på mittbackspositionen. Jag har ju under lång tid förespråkat att Sandra Adolfsson ska få chansen i landslaget och i Algarve kom den äntligen. Jag tycker fortfarande att hon bör vara aktuell främst för att hon har en snabbhet som många andra mittbackar saknar. Den av mina huvudalternativ som inte fått chansen är Alexandra Lindberg som jag fortfarande också tycker är ett bra alternativ.

Som vänsterback och vänster wingback har Jonna Andersson varit huvudspåret med Mia Carlsson som utmanare. Ingen av dem har väl rigtigt glänst i landslaget men de är helt klart förtjänta av sin plats där men här är det relativt dålig konkurrens. Fördel Andersson här nu när Carlsson i huvudsak spelar mittback igen.

På högersidan har Hanna Glas varit huvudalternativet när Jessica Samuelsson varit skadad. Inte mycket att säga om det, Glas passar utmärkt i framförallt wingback-rollen. En på försvarssidan som inte tillhörde mina huvudalternativ men som fått chansen i landslaget är  Anna Oskarsson. Jag nämnde henne bara som ett intressant namn på högerbackspositionen eftersom hon främst varit högermittfältare i Hammarby när jag skrev inlägget förra året. Nu har hon ju tagit över som högerback i Linköping och också fått chansen i landslaget vilket jag också tycker är helt rätt. Hon har likt Samuelsson en kämpaglöd och inställning  som tillför energi i landslaget.

Bland det ganska stora antal spelare jag nämnde som utmanare eller intressanta namn för försvarspositionerna. förra året är det inte så många som jag tycker har lyft sig så pass att de är redo för A-landslagsspel  och flera har dessutom helt försvunnit ur diskussion p.g.a avlutad karriär, skador eller spel i lägre divisioner.

En spelare som jag tycker skulle kunna vara intressant att testa som alternativ på vänsterkanten som wingback är LB07s Sofia Wännerdahl som har har fin precision i vänsterinläggen och har en stark vår bakom sig med assist till hälften av sitt lags mål. Piteås Ronja Aronsson är också en spelare som skulle kunna vara intressant på den andra kanten och jag tycker även att  Cathrine Johansson ser ut att vara tillbaka i gammal god form efter skada.

Jennie Nordin nämnde jag inte överhuvudtaget men jag tycker hon är en som gjort det bra det senaste året men konkurrensen på mittbacksplats är som sagt stenhård.  De vänsterfotade alternativen i trebackslinjen är få men här har Nellie Karlsson också dykt upp som alternativ när hon nu hamnat längst bak i planen och gjort det bra.


Mittfält

På det centrala mittfältet har Kosovare Asllani och Caroline Seger varit huvudalternativen under Gerhardssons ledning. Inte så mycket att säga om det, jag tycker nog att de är Sveriges två främsta på positionen när de är i form.

Hanna Folkesson har känts som det tredje alternativet och här är jag nog lite mer tveksam för jag tycker inte hon har visat någon storform hittills i år. Här hade jag hellre sett Petra Johansson tillbaka i landslaget. Trots Eskilstuna tunga vår så tycker jag att hon har varit riktigt bra både defensivt och offensivt och dessutom sett stark och rapp ut.

Elin Rubensson har fått spela lite olika roller och stundtals gjort det riktigt bra och hör absolut hemma i landslaget. Julia Roddar och Filippa Angeldahl var spelare jag förespråkade förra säsongen och de har också glädjande fått chansen i några landslagstrupper men kanske inte riktigt sett lika heta ut i år dock.

På mittfältssidan hade jag Malin Diaz (skadad), Johanna Rytting Kaneryd (skadad) och Petra Andersson (paus/slutat) i min trupp för ett år sedan men de är alla ute ur diskussionen just nu så även här känns konkurrensen svagare. .

Julia Karlernäs har varit het i offensivrt straffområde och välförtjänt fått chans i landslaget. Michelle de Jongh, Frida BorieroEllen Löfqvist och Anna Welin  är andra spelare jag tycker borde kunna vara med i diskussionen även om ingen känns given som landslagsspelare just nu. .


Anfallet

Anfallet är kanske det stora svenska problemet för tillfället, inte minst p.g.a. skadesituationen i dagsläget. Med skadebekymmer för Lotta Schelin, Lina Hurtig, Loreta Kullashi, Julia Septsmark och Pauline Hammarlund det senaste halvåret och Marija Banusic ur form har det inte funnits många alternativ av landslagsklass kvar att välja på. Här är det väl främst Lina Hurtig som förhoppningsvis snart kan vara tillbaka i landslagets startelva.

Stina Blackstenius är given i landslaget och hade kunnat vara i skytteligatopp i VM-kvalet om det inte vore för att hon brände så många bra lägen. Hon är dock en av få svenska spelare som kan skapa lägen även när spelet inte fungerar, men effektiviteten måste upp.

Fridolina Rolfö känns också ganska given i landslaget med sin fysik och vänsterfot och tillför lite andra egenskaper. Damallsvenska skytteligan leds av Anna Anvegård som tar kliv i utvecklingen varje vecka för tillfället. Har funnits med i senaste landslagsstrupperna och i dagens skadeläge bör man kanske till och med överväga att ge henne en ännu större roll i landslaget.

Sofia Jakobsson är inte tillräckligt målfarlig i landslaget men hennes arbetskapacitet och snabbhet kan man ändå ha stor nytta av och jag saknar andra heta anfallare just nu.

Alternativen då? Olivia Schough och Mimmi Larsson fanns med i senaste landslagstruppen men har inte sett glödheta ut under våren. Piteås anfallare Madelen Janogy och Nina Jacobsson gör lite för få mål.  Julia Zigiotti kanske är redo för A-landslagschansen eller börjar Rebecka Blomkvist hitta målet nu? Kanske LB07s matchvinnare Mia Persson rent av skulle få chansen.Faktiskt inte lätt att hitta så många riktigt vassa alternativ för offensiven just nu.


Min trupp och 11:a  i dagsläget  (3-5-2)

Målvakter: Hedvig Lindahl, Jennifer Falk, Emma Holmgren
De tre jag tycker agerat säkrast under våren.

Mittbackar: Nilla Fischer, Linda Sembrant, Sandra Adolfsson, Alexandra Lindberg, Magdalena Eriksson
Fischer och Sembrant ser stabila ut och har fortsatt väldigt hög högstanivå. Jag vill ha in lite mer snabbhet med Adolfsson och Lindberg. Eriksson hänger lite löst men med tack vare vänsterfoten.

Wingbacks: Anna Oskarsson, Hanna Glas, Sofia Wännerdahl, Jonna Andersson
Nöjd med Gerhardssons högerkant men vill testa Wännerdahl på vänsterkanten.

Mittfältare: Caroline Seger, Kosovare Asllani, Petra Johansson, Elin Rubensson, Julia Roddar, Michelle de Jongh
Johansson hoppas jag är sugen på landslagsspel igen för hon bör definitivt få göra comeback. Seger, Asllani och Rubensson är också givna för mig.  Michelle de Jongh har gjort en bra vår och får chansen. Med tanke på alla skadeproblem i anfallet är det kanske också läge för Gerhardsson att göra som Linköping, alltså ge Asllani en offensivare roll igen.

Forwards: Stina Blackstenius, Fridolina Rolfö, Sofia Jakobsson, Anna Anvegård
Det var bara 22 spelare, vem ska vara den 23:e?  Jag hade svårt att välja en sista mittfältare eller anfallare här men förhoppningsvis är Lina Hurtig eller Loreta Kullashi snart tillbaka.


Ett svar till “Ett år med Gerhardsson”

  1. En bra genomgång där jag håller med om det mesta. Kanske skulle jag vilja lägga till ett alternativ som wing back på högerkanten, nämligen Lisa Klinga som aldrig gör en dålig match. I de matcher jag sett henne i år har hon överglänst såväl Hanna Glas som Anna Oskarsson, inte minst för sina offensiva kvaliteter.